Hans mamma överlevde ett och ett halvt år i koncentrationsläger i Auschwitz. Men det var inte förrän efter hennes bortgång för ungefär åtta år sedan, som Mordechay Giloh började intressera sig för hennes historia.
– Hon pratade inte så mycket om det och vi frågade heller inte om vad som hände. Jag har växt upp med två historier om henne. Dels är det hennes barndomsliv, sen är det en lucka på ett par år och sedan är det om hennes liv i Stockolm när hon utbildade sig. Det var när hennes barnbarn började komma med frågor som hon berättade lite mer, säger Mordechay Giloh.
I dag föreläser han för elever i Bildningen. Då kommer han att berätta om sin mammas historia.
– Det finns i dag få överlevare kvar. Så nu är det vår uppgift som den andra generationen att föra det här vidare. Det är viktigt att prata om detta eftersom antisemitism fortfarande finns kvar i världen.
Mordechay Giloh berättar att han också vill prata om de romer som fanns i koncentrationslägren.
– Hundratusentals romer mördades under förintelsen, de förföljdes på samma sätt som judarna. Men det är en del som ofta glöms bort när man talar om förintelsen.
Mordechay Giloh är uppvuxen i Sverige men flyttade till Israel när han var 21 år gammal. Han åker till Sverige då och då för att forska mer om sin mamma och de andra överlevarna. Ibland händer det att hans mamma dyker upp i arkiven.
– Jag hoppar till varje gång jag ser hennes namn. Jag hittade henne i ett tidningsutklipp, då en journalist hade intervjuat henne precis när hon kom till Sverige. Hon åkte med de berömda vita bussarna och kom till Malmö 28 april 1945.
Ett annat exempel är när Mordechay Giloh tittat i listor över stöd från statens utlänningskommission. Där såg han att hon kvitterat ut vinterkläder för 93 kronor i gamla stan i Stockholm.
– Det är väldigt stimulerande att hitta henne. Eftersom hon inte pratade om hur det var, har jag fått konstruera en historia utifrån det jag hittar i arkiv bland annat.
Hans forskning började med att han hittade ett fotografi på sin mamma i en av hennes lådor efter det att hon gått bort. Det är en bild när hon och några andra kvinnor står vid en sjö och på baksidan av fotot står det "Doverstorp juni 1945".
– Jag förstod att det måste ha hänt något här. Sen hittade jag en artikel om Föreningen Doverstorps Flyktingläger. Jag tog kontakt med dem och sedan började jag forska.