Robin Svensson och hans familj har bott i huset i fyra år. Det här är utan tvekan hans värsta snigelår hittills. Med hjälp av en granne har han utvecklat en effektiv metod mot sniglarna: en flytande fälla av bland annat jäst som han ställer ut på tomten.
– Så bara flockas de. Det är väl jästen som lockar, förklarar Robin Svensson.
Nästa morgon häller han över det i en hink, med handskar på.
– Det är inte jättefräscht, säger han.
Om sniglarna dör av att blandningen jäser i dem eller av att de drunknar vet han inte.
– De verkar ju ändå vilja vara där, så man får väl tänka att de dör lyckliga. Den här sommaren har jag inte mycket sympati för dem.
Robins tomater och potatis har lyckligtvis skonats. Värre har det varit för hans kål och pak choi.
– Det är ju bara att glömma. Vi hade grönkål förrförra året och det var samma sak, de är galna i kål, säger Robin.
Hans erfarenhet är att sniglarna inte klättrar inte upp på höga växter men äter allt sådant som ligger på marken eller i höjd med en pallkrage. Han har satt vassa kanter på pallkragarna men märkt att sniglarna har tagit sig in genom små öppningar ändå.
– Tar de sig in när de är små så är det kört. För då förökar de ju sig som ogräs, menar han.
Redan i slutet på maj började sniglarna bli ett problem.
– Jag har inte räknat men det har säkert varit 300 sniglar på en kväll. Och då har jag säkert missat några. Det är precis överallt när det är som värst.
Tillsammans med jästblandningen använder han pellets av lite olika sorter.
– Det är ju som blått pellets av järnfosfat, de äter det och får en mättnadskänsla och lägger sig och dör.
Sedan äter de varandra.
– Det märker man ju på de man hugger ihjäl, då kommer ju kompisarna och festar. Och då kan man ju ta de också.
Varken jästblandning eller pellets tycker han funkar bra utan den andra.
– Jag tänker att det är ett flerfrontskrig. Det blir en snigelrunda varje kväll, säger han.
Robin tycker att det är viktigt att grannar hjälper varandra, vilket de gör på hans gata.
– Sniglarna rör ju inte på sig jättelångt men fortsätter det så utökar de ju sitt revir och ynglar av sig, säger Robin.
En annan metod han provat är koppartejp – slemmet och kopparen reagerar på ett sätt som gör att sniglarna undviker att gå över. Han tyckte inte att tejpen var tillräcklig.
– Det måste ju vara helt tätt, det kanske funkar när det är nyuppsatt. Den vittrar och blir tråkig, menar han.
Robins tvillingpojkar på 2,5 år hjälper till att hålla koll på tomten.
– De larmar och säger till var de finns. Usch-sniglar, kallar de mördarsniglarna.
Lite längre bort i Finspång bor Åsa Wallson som byggde växthus på tomten för några år sedan. Hon satte filt i botten och täckte över med jord så att sniglarna inte skulle ta sig in underifrån, vilket har lyckats. Värre är det utanför.
Hon provade också först med koppartejp på pallkragarna.
– Det har funkat ganska bra. Men ibland hänger det ner grenar från häcken och då tror jag de kan komma in den vägen, säger Åsa Wallson.
Precis som Robin har hon märkt att mördarsniglarna älskar grönkål men är inte lika sugna på potatis.
– Men de äter ju det mesta annars. Bara av namnet, mördarsniglar, blir man ju inte så välvilligt inställd till dem, säger hon.
På lite olika ställen har hon placerat ut glasburkar där hon lägger i sniglarna med hjälp av spade, om hon springer på några enstaka sniglar.
– Är det jättemycket får man ju köra allihopa med hett vatten.
Hon strör också ut pellets runt altanen men är inte säker på att de dör särskilt snabbt av det.
– Min man gick runt med salt, men till och med jag tyckte att det såg plågsamt ut, säger Åsa.
Dessutom blev det lockmedel till fler sniglar.
– Så jag insåg att jag måste samla upp dem. Jag stoppar dem i en burk och sätter en extra plastpåse runt, bara för att det ska bli extra tätt. Och så ner i soptunnan, berättar Åsa.
En fördel är att plantera lite på höjd eller i krukor.
– Många klipper ju ihjäl dem, men jag tycker sekatörerna blir förstörda av det. Det där slemmet och bakterierna... Man kan ju inte gå in och klippa lite persilja med den sen och äta, säger Åsa.
Hon och maken var nyligen bortresta i två veckor.
– När vi kom tillbaka var det invasion av mördarsniglar. Det var väldigt äckligt. Det hade regnat och vi hade inte hållit efter så det var väl kulmen, berättar Åsa.