Hela veckan har man sett bekymrade rynkor på medarbetarnas pannor när de tittat ner i väderapparnas prognoser: ska det regna eller blir det solsken? Midsommar är en högtid som som i hög grad associeras med sol, värme, klara och långa sommarkvällar. Det här är inte någon sentida tendens på något sätt: för 100 år sedan hade man tre helgdagar runt midsommar – midsommardagen inföll alltid den 24 juni – och uppenbart var att denna period 1919 inte utföll till belåtenhet om man får lita på tidningen.
Men dagen innan midsommar gör Östergötlands Folkblad knappast några större ansträngningar för att mildra förväntningarna. I en text för att peppa inför firandet skrivs det: ”(...) Midsommar, det är lövhyddohögtiden, helgen med vildblommor i ängar och hagar, blåklint i böljande rågfält, skördefält över vilka ännu inga skäror gått, det är nordens sommar i sin fulländning. Om sommaren är som den bör vara, så smeker vid midsommartid milda vindar ängarnas blommor och lundarnas lövkronor, de ljusa kvällarna och nätterna är ljumma och böljorna lagom uppvärmda för bad”.
Det kallar jag för uppskruvade förväntningar på en högtidsledighet – och vi vet alla vad det kan innebära när verkligheten inte riktigt når upp till det man hoppats på: besvikelse. I ÖF kan man i numret efter midsommar läsa: ”Midsommarhelgen har för de nöjessökandes del lämnat åtskilligt övrigt att önska vad väderleksförhållandena beträffar. Någon högsommarvärme har det inte varit, solen har skymts av moln och då och då har här och var regnskurar fallit. Men det har i alla fall varit bättre än under de båda föregående midsomrarna, vilka voro synnerligen otrevliga”.
Inte nog med detta, skribenten vill även lyfta andra tråkigheter och nämner då särskilt de överfyllda tågen som enligt ÖF berott på att så många ville fira midsommar utanför staden. ”De många som redan i går afton måste återvända hem, fingo det måttligt nöjsamt på sistone. Trängseln på tågen var förfärlig, man knuffades och stred obarmhärtigt om platserna och minnen av idyller i skog och hagar förflyktigade för stundens obehagligheter.”. Nej, det verkar inte ha varit mycket till midsommarstämning som ÖF:s reporter upplevt nådens år 1919.
Uttrycket "hästskojare" har sitt ursprung i högst verkliga förhållanden – det förstår man när man läser om den tvist som avgjordes i Göta hovrätt strax före midsommar 1919. Boströms snickerifabrik i Sonstorp hade köpt en häst av en K J Bengtsson i Norrköping och det visade sig att köpet inte höll vad det lovade. Vid auktionen hette det att hästen var felfri och inte över 13 år gammal. Men Göta hovrätt finner att det "styrkts att hästen vid tiden för försäljningen lidit av en åkomma i magen samt av haltning och varit betydligt äldre än 13 år (...)". Bengtsson ådöms att betala 825 kronor med 5 procents ränta plus 620 kronor för rättegångskostnaderna.
Häromdagen kom länsstyrelsen med en rapport som berättar att samtliga kommuner i Östergötland nu lider av bostadsbrist. Det var inte mycket annorlunda för 100 år sedan här i trakten.
Vid Norrköpings stadsfullmäktige lämnade den socialdemokratiska gruppen in en motion i bostadsfrågan med lydelsen att förvaltningen snarast måste göra skyndsamma ingripanden för att planera för bostäder om ett till två rum och kök samt att uppta lån i en utsträckning "som en verkligt effektiv ökning av bostadstillgången kräver."