Några få jobbveckor är det enda som återstår av Nilsove Magnussons 45 år på Folkbladet. Sedan är det dags att packa ur rummet, ta ner alla vykortshälsingar från människor han lärt känna genom åren, och stänga av datorn en gång för alla.
- Det räcker nu känner jag! Jag har gjort mitt på jobbet och lämnar gärna utrymme till yngre, säger han.
Under lång, lång tid har han gett jobbet som sportreporter och Glimtkrönikör på Folkbladet stor del av sitt liv. Sport innebär sena kvällar och mycket helgjobb, andra intressen har kommit i andra hand. Nu är det dags att vända på kakan.
- Nu ska det andra få gå före!, säger han.
Med det menas sambon Birgit Svärd, teater, bio, natur och promenader.
- Vi har i stort sett bara haft varannan helg tillsammans under de 25 år vi varit ihop. Men det var ju i alla fall tur att vi var lediga samma helg, annars hade vi ju inte setts så mycket, säger Nilsove.
Även Birgit går i pension nu i år, så om det var lite tid att ses tidigare, blir det med andra ord heltid på den fronten nu.
- Vi kan åka på teater i Norrköping och Stockholm, gå på bio, och åka runt och upptäcka Sverige, säger Nilsove.
Hetluften direkt
I maj 1966 satte Nilsove sin fot i Finspång för första gången, uppflyttad från Folkbladets redaktion i Valdemarsvik (där Nilsove föddes). Här öppnades en fantastisk sportvärld för den sporttokige 20-åringen.
- Jag ställdes inför sporter jag aldrig hört talas om eller bara sett på tv. Här fanns allt: brottning, bågskytte, kägel, simning, hockey, fotboll och bandy, säger han.
Han kastades rakt in i hetluften då FAIK Fotboll spelade i näst högsta serien och FAIK Bandy kvalade till allsvenskan. Snart blev Nilsove en känd profil bland ortens sportklubbar och har följt dem på sitt eget sätt.
- Jag har trivts jättebra med mitt jobb och följt idrotten på ett sätt som känts bäst för mig. Jag har velat ge hela idrottslivet så mycket utrymme som möjligt, både de yngre och de högre upp i åldrarna, säger han.
Gick från Örebro
Åtskilliga anekdoter finns att berätta efter alla år. Som när FAIK Fotboll glömde honom i Flen och han fick gå hem.
- Det var i slutet av 60-talet, några dagar innan midsommar. På den tiden brukade jag åka med spelarbussen till bortamatcherna. Efter matchen skulle jag ringa in texten till redaktionen, men när jag kom tillbaka efter en kvart hade bussen redan åkt!
Med dagens "var-mans-pryl" mobiltelefonen hade det varit lätt att vända bussen. Så inte fallet i slutet av 60-talet. Nilsove fick helt enkelt börja gå, i hopp om att de skulle komma på att de glömt honom och vända om. Men inte. Vid fyra på morgonen såg han Katrineholm nalskas, därifrån blev det tåg hem. Väl tillbaka i Finspång fick han veta att polis och brandkår larmats efter honom. I Åby hade en av spelarna, centern Göran Rapp, undrat "var är skribenten" och Nilsoves frånvaro uppmärksammats.
- Lagledaren Henry Herrmann skämdes jättemycket. Några dagar senare bjöd han och hans fru Stina mig på middag, minns Nilsove.
Många stjärnor
Nilsove har haft turen, och möjligheten, att se flera individuella idrottare utvecklas till världsstjärnor. Han minns hur 13-åriga Lotta Neuman vann sin första tävling, såg hur Bengt Baron och Pär Arvidsson träna i bassängen för att sedan vinna OS-guld båda två, han har följt bågskyttarna Mix Haxholm och Elin Kättströms karriärer.
- Det är riktiga höjdpunkter, säger Nilsove.
Nilsove berättar att han kommit bra överens med de allra flesta han mött inom jobbet. Och att han fått kredit för allt hans slit.
- Vissa har tackat mig genom att säga det rakt ut, medan andra har visat det med ett fast handslag eller klapp på axeln.
Fint avsked
I slutet av Maj fick han den ultimata "avskedsgåvan" från alla Finspångsklubbar innan derbyt mellan Torstorps IF och Sonstorps IK på Najenlunden: en resa till Malmö med lyxhotell och biljetter till en match med Malmö FF, laget Nilsove hållit på sedan han var sju år.
- Jag blev oerhört rörd och tacksam. Det var en kolossal uppvaktning. Jag vill tacka hela idrottsrörelsen för detta!