Maria tycker om att vandra i naturen.
Maria Eliasson är uppvuxen på Borneo, en ö som delas av länderna Indonesien, Malaysia och Brunei.
– Jag växte upp i Banjarbaru, som ligger i söder på den indonesiska delen av Borneo. Jag hade en bra uppväxt, den var inte så fattig och jag fick en bra uppfostran, berättar Maria.
Hon adopterades som barn.
– Jag har en tvilling, som jag aldrig har träffat, men jag har aldrig varit nyfiken på det heller. Jag växte upp med min mamma, som var sträng, men jag fick lära mig ordning och reda. Jag känner inte min pappa.
Hon slutade skolan redan som 13-åring och började arbeta i sin mammas restaurang.
– Jag jobbade som servitris. Jag var inte intresserad av att gå till skolan, men lärde mig skriva, läsa och räkna. Det finns 500 olika språk inom indonesiskan, säger Maria.
När hon var 17 år blev hon mamma för första gången.
– Jag fick barn med en indonesisk man, var hemmafru och tog hand om min son, men vi skilde oss när mitt barn var fem år.
Efter en tid träffade hon mannen som skulle föra henne till ett nytt liv i ett annat land.
Hon flyttade från Borneo till Finspång 1999 och trivs mycket bra.
– Min nuvarande man, Christer, är resemontör och han reste till Indonesien under många år. Jag märkte att Christer var en bra man, som bryr sig och han var snäll mot min son. 1999 kom han och hämtade mig och min son för att flytta till Finspång, säger Maria Eliasson.
Redan på flygplatsen i Jakarta blev hon fundersam på vad det var för land hon skulle flytta till.
– Han köpte skor och jacka till mig och sa att hans hemland är kallt. Jag landade i mars i klänning och visste inte vad vinter var för något. Första natten såg jag något som föll från himlen, det var första gången jag såg snö.
Hon blev även förvånad över att inte behöva koka vattnet i Sverige, där det gick att dricka det direkt från kranen.
I Sverige fick hon ytterligare en son med maken Christer.
Marknader där det säljs olika sorters mat är en vanlig syn i Borneo.
Vad är största skillnaderna mellan att leva på Borneo och i Sverige?
– I mitt hemland är folk väldigt gästvänliga, alla hälsar på alla. Här hälsar folk bara på de som de känner. Klockan 04 i Borneo är det redan högljutt ute, folk säljer grönsaker och fisk på marknader, här i Finspång undrar jag ibland: "Var är folk?"
Maria studerade på sfi och fick sedan praktik på Dunderbackens förskola.
Maria Eliasson på väg hem från ett arbetspass som städerska på Nyhemsskolan i Finspång.
– Men jag passade inte för det yrket, utan började städa för Finspångs kommun, säger Maria.
Ett jobb som passade henne desto bättre.
– Jag älskar att städa. Renhet är viktigt och ordning och reda. Jag har städat på många olika ställen: Förskolor, skolor och äldreboenden. Nu städar jag på Nyhemsskolan.
Hon nöjer sig inte med att städa på jobbet, utan har med sig en påse när hon vandrar i naturen.
– När jag kom till Finspång var det så rent överallt, men det har blivit skräpigare. Jag tycker att det är skräpigt i Finspångs natur, men jag har med en påse och försöker hålla rent så mycket jag kan när jag är ute. Folk som är ute på utflykter borde ta med sig skräpet, säger Maria.
Hon har mängder av släktingar på Borneo.
Familjen Eliasson besökte ett vattenfall vid en vistelse i Borneo.
Dags för mat! Bilden är från ett besök i Borneo för några år sedan.
– Jag har systerdöttrar, moster, farbror och hundra kusiner. Jag tycker inte om att flyga, till Borneo tar det 15– 20 timmar, så det blir inte så ofta jag åker dit.
Vill du stanna kvar i Finspång eller återvända och bosätta dig på Borneo i framtiden?
– Jag gillar Finspång och vill inte flytta. Min man drömmer om att ha ett hus nära stranden i Indonesien. Vi vet inte vad som händer i framtiden, jag vill inte planera för mycket, konstaterar Maria Eliasson.