"Ska jag behöva kasta ut min dotter, för att hon ska få det hon har rätt till". Det säger en mamma om sin dotters situation, som väntat på boende inom LSS i tre år.
Elisabet är i 20-årsåldern och har en lindrig utvecklingsstörning, ADHD och drag av autism. Hon är arbetslös och har heller inget eget boende. Mamman kan inte förstå varför hennes dotter inte får den hjälp hon har rätt till.
– Det är inte klokt. Att kommunen kan göra så här och komma undan med det, säger Anne när vi träffar henne och Elisabet i familjens hus strax utanför centralorten.
Kontakterna med kommunen har varit många under årens lopp.
– Jag har ringt och mailat till kommunen massor av gånger. Svaret vi fått är alltid en motfråga "Om det är någon panik". Nej, det är det inte på det sättet, hon bor hemma och har tak över huvudet. Men ska jag behöva kasta ut min dotter på gatan för att hon ska få det hon har rätt till undrar Anne och fortsätter:
– Det skulle självklart aldrig kunna hända. Men varför får vi ingen hjälp?
När Elisabet inte har varken jobb eller eget boende, så handlar dagarna mycket om tv och telefon för att fördriva tiden.
Finspångs kommun har erbjudit Elisabet möjligheten att söka LSS-boende i en annan kommun.
– Det vill vi förstås inte. Hon har sitt liv, familj och trygghet här i Finspång, förklarar Anne.
Hur skulle ni vilja att framtiden ser ut?
– Att Elisabet får en lägenhet och den hjälp som en servicebostad ger. Som det är nu går hela familjen på knäna. Vi i familjen skulle självklart finnas kvar och stötta på alla vis vi kan, men det skulle bli på ett annat sätt om hon har en egen bostad, säger Anne.
– Jag skulle vilja arbeta inom daglig verksamhet. Det har jag också väntat på länge utan att få en plats. Nu går jag bara hemma, kollar på tv och telefonen, och har inte så mycket att göra, berättar Elisabet.
Eva är diagnostiserad med autism och har under en tid självmedicinerat med droger, men säger nu att hon är drogfri.
Vi träffar också en ung kvinna som sökte om LSS-boende våren 2021 och fick det beviljat september samma år. Eva är diagnostiserad med autism och har under en tid självmedicinerat med droger, men säger nu att hon är drogfri.
– Jag tog det mesta, allt från hasch till kokain. Men inte heroin och sånt. När jag tänker på missbruket jag hade känner jag mig bara äcklad, berättar Eva.
"Jag vill inte vänta i två år. Jag behöver ett LSS-boende nu", säger en ung kvinna vi har talat med.
Drömmen nu är en egen lägenhet för att kunna starta om livet på ett bra sätt.
– Min handläggare har sagt att det kan ta upp till två år att få en bostad. Det är synd att det ska behöva ta så lång tid. Jag tänker inte att jag ska ha ett LSS-boende hela livet, men jag skulle behöva det nu för att sedan gå vidare till en vanlig lägenhet, berättar hon.
Fotnot: Namnen i artikeln är fingerade.