Kusipacha aApacka är namnet som Madeleine har valt till sin alpackafarm.
Madeleine Kihlberg är född och uppvuxen strax utanför Stockholm. Från huvudstaden till Finspång är det inte mer än ett par timmar. Men resan som tog henne till Finspång är betydligt längre än så.
– Jag flyttade till USA på 70-talet och bodde i San Francisco under ett par år. Jag hade skaffat ett par hundar där så när jag kom tillbaka hamnade jag i Sala där hundarna skulle sitta i karantän ett par månader, berättar Madeleine.
Madeleine blev kvar i Sala men flyttade efter ett par år ner till Skåne och Österlen.
– Det är så himla vackert där nere. Det är mjukt och böljande och jag trodde att jag skulle bo där för alltid, säger Madeleine.
Det var också på Österlen som hon fick se de första alpackorna i verkligheten.
– Jag såg alpackor för första gången 2005 i en slottspark - och då var det kört direkt. Innan dess har jag haft hundar och hästar men de här djuren i parken var så overkliga och vackra att jag blev nästintill besatt. När elden tar tag i en uppstår passion, säger Madeleine.
Alpackor klipps en gång om året, men vissa behöver sina frisyrer trimmade oftare än så.
Ungefär en månad efter att ha sett sina första alpackor stod Madeleine i Alperna på en alpackafarm och tittade ut över 300-400 djur. Hon skulle hämta hem fyra men tillslut var det tio djur som fick följa med henne hem till Österlen.
Vad sa de runt omkring när du helt plötsligt skaffade en massa alpackor?
– Jag har alltid gjort det som jag har velat så det var ingen som tyckte att det var speciellt konstigt. Många tyckte nog att just det här var kul.
Alpackorna flyttade med till Skåne och från att inte veta någonting om djuret blev hon aktiv i Svenska alpackaföreningen med att bland annat informera nyfikna om hur det är att ha alpackor och vad de behöver.
Madeleine Khilberg har alpackorna som sitt största intresse och att sköta dem tar den största delen av dagen i anspråk.
– Alpackor är djur som inte kräver mer tid och energi än andra djur. Alpackor har så klart specifika behov och de behoven behöver nya alpackaägare få veta innan de tar hem sina djur, berättar Madeleine.
Alpackaflocken växte och 2011, när Madeleine ville lämna en relation, hittade hon en annons där en gård mellan Regna och Hävla hyrdes ut. Hon hade aldrig hört talas om Finspångs kommun och platsen var långt ifrån Österlen, där hon trodde att hon alltid skulle stanna.
– Det var så fantastiskt att landa här. Det var så lugnt och skönt. Det finns lingon, blåbär och svampar runt hörnet och jag älskar verkligen att det finns sådana här platser kvar på jorden. Jag hade hört talas om Norrköping, eller åtminstone åkt förbi med tåg, men Finspång kände jag inte till. Och det värsta är väl att jag egentligen inte vet så mycket idag heller, säger Madeleine.
Alpackor är ett ganska så skyggt djur, men även nyfiket.
Hon flyttade till gården Kvarnfallet tillsammans med de då 108 alpackorna. Att hon inte har lärt känna Finspång ordentligt än handlar om att all hennes tid går åt till att sköta alpackorna. På sommaren är arbetstiden med djuren rätt lång då nya små alpackor föds, på vintern blir det lite färre timmar.
– Mitt stora intresse är aveln och man kan säga att alpackorna försörjer sig själva. Jag föder upp och säljer avels- och hobbydjur. Till viss del säljer jag även ull men vi har inga riktigt etablerade kanaler för ullförädling och försäljning i Sverige än. Utställningar, där man bedömer just ullkvalitet deltar vi också i berättar, berättar Madeleine som på den senaste utställningen hade djur som tog hem flera priser.
– Jag älskar livet här. Det var här som jag hittade hem, säger hon.