lskallt uppdrag

På Lillsjövägen i Finspång letar sig vatten upp på vägkanten och bildar ett blankt islager. Likt en gigantisk slagborr hackar sig en grävskopa metodiskt ner genom den 80 centimeter djupa tjälen. Sedan tidig morgon arbetar ett akutteam från Tekniska verket för att lokalisera en läcka på vattenledningen som ligger nerbäddad under vägen. - Läckan är nog inte långt bort nu. Men vi måste knacka mer tjäle för att komma rakt på hålet, så att vi slipper krypa under och göra en tunnel, säger rörläggare Fredrik Olsson från botten av den två meter djupa gropen.I kommunen förgrenar sig sammanlagt 20 mil vattenledningar. Varje år uppstår ett 30-40 större och mindre läckor, som kräver snabb reparation. Den senaste månaden har ledningsrör gått sönder i Igelfors, Hällestad och Finspång men generellt sett är nätet i förhållandevis bra skick, menar VA-chefen Jan Petersson.- Många ledningar är gamla och vi byter ut dem efter hand. Men de är inte så dåliga att vi inte kan fullfölja vårt avtal gentemot abonnenterna och vi har en nästan hundraprocentig driftsäkerhet, säger han.Svårt upptäcka
Effekterna av en trasig ledning märks inte alltid direkt. I tätorten kan det vara svårt att upptäcka läckan om den inte kommer direkt ur marken. - Det kan vara svårare att se i vattenverket eftersom det har högre kapacitet jämfört med mindre orter, där verken är mindre och läckan märks snabbare, säger Jan-Erik Zettervall, arbetsledare på Tekniska verket.Vid svårupptäckta fel kan en läcksökningsapparat användas. - Den kan avlyssna ledningen och registrera läckan. Man kan även filma avloppsledningen för att lokalisera felet. Innan vi kan börja reparera måste även el- och teleledningar vara markerade. Vi informerar också boende och andra som är beroende av vatten. Verktyg fryser fast
Uppe på Lillsjövägen samlas nu en brun sörja av lera, slam och grus som sugits upp från gropen för att vattenröret ska kunna friläggas. Det är tio minusgrader och kölden biter i händerna. Men rörläggare Fredrik Olsson är van.- Man får stå ut med kylan, det går inte att ha handskar när jag skruvar. Ibland fryser verktygen fast på fingrarna. Då brukar jag doppa dem i vattnet så lossnar de. Grävmaskinens väldiga skopa lyfter stenbumlingar med centimeterprecision vid den gulmarkerade elledningen som löper nära den upptäckta läckan, som bildar en liten fontän i gropen. - Maskinisterna är enormt skickliga som kan gräva så nära elledningar utan att skada dem, säger Jan-Erik Zetterwall.Snart är det så kallade svepet, som enklast kan beskrivas som ett gummifodrat plåster i plåt, fästas på ledningen med hjälp av en mängd bultar. Fredrik Olsson kommer upp ur gropen med röda händer. - Nu kan vattnet slås på, säger han innan grävskopan fylls med grus-och stenmaterial som fördelas i olika skikt för att skydda röret från nya läckor.

lskallt uppdrag

Verktygen fryser fast på fingrarna. Tjälen är en tuff motståndare. El-och teleledningar måste skyddas. En vattenläcka kan vara en utmaning för kommunens serviceteam, som ryckt ut tre gånger på kort tid.