Förra veckan var det Pridefestival i huvudstaden. Paraden är utan tvekan höjdpunkten, ett tåg av stolthet, glädje, glitter och frihet. Svenskar är inte alltid toleranta mot personer som skiljer sig från den svenska medelklassnormen, men i Stockholm är i allafall majoriteten av åskådarna där för att paraden är roligt och tycker den är glädjande snarare än provocerande. För att inte tala om de flesta av våra politiker som mer än gärna syns till i samband med festivalen.
Tidigare i år den 17 maj, Norges nationaldag men också den internationella dagen mot homofobi, såg jag ett klipp från Tbilisi, Georgien. Där anföll en mobb av religiösa aktivister människor som deltog i en demonstration mot homofobi. De rusade igenom en gles mur av poliser och attackerade demonstranterna. Homosexualitet strider mot den grekisk ortodoxa kyrkans tro. Kyrkan ser det som homosexuell propaganda att manifestera mot homofobi och agerade därefter. Det fanns ett enormt hat och de homosexuella anklagades för att sprida sjukdom.
Jag har en god vän som jobbar nere i Georgien för organisationen Kvinna till kvinna, som arbetar för att stärka kvinnors rättigheter i konfliktdrabbade platser runt om i världen. Hon var så ledsen och undrade vad det egentligen är för mening med hennes uppdrag i ett land där detta tillåts hända. Hon var inte med på själva demonstrationen, men hade kollegor som hamnade i tumultet. Det var en hård motgång och hon tappade lusten ett tag. Detta är en person som jag ser som energin själv.
Grannlandet Ryssland har i sommar beslutat sig för att förbjuda homosexuell propaganda som riktas mot minderåriga. Vad som är homosexuell propaganda verkar kunna tolkas fritt och om jag får ha fördomar så kommer det att användas på ett sätt som gynnar homofobiska makthavare. Det är ju som att dra ner en rullgardin för utvecklingen av ett modernt samhälle och för den fria människan. Inte för att jag vet om det ens finns en fri människa? För även i den moderna västvärlden där det finns massor med valmöjlighet, i nästan varje litet val du ska göra, där finns också ett rätt eller fel. Det kanske inte är straff i form av böter som väntar dig, men bryter du en samhällsnorm och kanske är ”onormal”, ja då är det inte alltid lätt att gå rak i ryggen. Vilket land, stad eller ort man än bor i så påverkas vi av vår omgivning. Det betyder också att det kräver mycket av oss själva. Där är kunskap det starkaste vapen du har. Utbildning och kunskapen om dina rättigheter är en bra början för att börja tänka kritiskt.
Det finns så otroligt många modiga människor som kämpar för att visa människor deras värde men också för att få andra att övervinna sina fördomar och se människor för vad de är, inte för vem de råkar älska eller hur de klär sig eller vilket kön de har. Det är kunskap och stöd som min vän försöker att sprida genom sitt arbete i Georgien. Hon är därute och försöker att göra en skillnad och jag är stolt över henne, för utan eldsjälar och starka viljor, hur skulle världen då se ut?