"Styrketräning är viktigt för hållfastheten", menar Alfred.
Som mycket annat här i livet, så var det slumpen som gjorde att Alfred Shemweta blev en svensk löparstjärna i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Hade inte hans mamma, Elizabeth, arbetat på svenska ambassaden i Dar es-Salaam vid kusten i hemlandet Tanzania, då hade inte Alfred hamnat vare sig i svenska landslaget eller i Finspång.
– De som arbetade på ambassaden arrangerade årligen "nordiska mästerskapen" i olika grenar. Eftersom mamma jobbade där, så hamnade jag i det svenska laget. Det handlade om fem kilometer löpning och jag kände väl redan då att det fanns något att bygga vidare på, säger Alfred när vi träffas på utegymmet i Grosvadsskogen.
Styrketräning och långlöpning går inte alltid hand i hand.
– Jag var noga med styrketräningen under hela min karriär och körde två styrkepass i veckan när jag var som bäst och det gör jag fortfarande. Det är viktigt för hållfastheten. Sedan ska man förstås inte bli "bitig".
Arbetskamrater till hans mamma hade noterat viljan och intresset för löpning hos Alfred och startade en insamling så han kunde flyga till Sverige för första gången.
– Det var då, 1990, som jag debuterade i Göteborgsvarvet. Tack vare min nationalitet kom jag in i elitledet, men det gick inte bra. Jag var inte tränad att springa så långt.
1.25 i debuten är ändå en bra motionstid på de drygt 2,1 milen, det skulle bli mycket bättre de kommande åren.
– 1991 var ett avgörande år. Då sänkte jag mig till 1.13 på Göteborgsvarvet och jag kände mer och mer att löpning var min grej och något jag verkligen ville satsa på.
Vid världsmästerskapen i friidrott i Sevilla 1999 placerade sig Alfred på 28:e plats i maratonloppet. "Nu springer jag mest för att mysa och må bra". "Det finns många bra spår i Finspång".
1992 hittade Alfred gemenskapen och träningskompisarna i Flemingsbergs SK i Huddinge och bosatte sig i Sverige.
– Det var enklare att träna seriöst i Sverige. I Tanzania gällde det att vara militär eller polis för att kunna satsa fullt ut och det ville jag inte. Det kändes skönare att kunna träna med kompisarna i klubben. Efter några år bildade jag familj och rotade mig här på det viset också.
Träningsdosen ökades och låg snart på 14 till 15 mil i veckan. Tiderna blev snabbare och framgångarna började komma. Alfreds personliga rekord lyder 28.38 på 10 000 meter, 1.02,43 på halvmaraton och 2.14,52 på maraton. Han har mängder med SM-guld i prisskåpet på maraton, halvmaraton, 10 000 meter och terränglöpning.
– Jag gillade halvmaraton bäst. Tröttheten kommer där med, men inte på samma sätt som på 10 000 meter och maraton. Jag har många känslor från Göteborgsvarvet eftersom det var där allting började. Det var stort för mig att komma på andra plats där 1999.
En annan höjdpunkt i löparkarriären kom samma år när Alfred representerade Sverige vid världsmästerskapen i friidrott i spanska Sevilla.
– En fantastisk upplevelse. Det var som en dröm när jag tänkte på mitt 1.25-lopp i Göteborg och nu skulle jag tävla på VM. Att se, träffa och äta tillsammans med andra elitidrottare från hela världen är ett minne för livet.
"Det är nära till allting, en jättefin natur och väldigt lugnt här i Finspång", säger Alfred om sin nya hemkommun.
Resultatmässigt blev det en 28:e plats i den tryckande värmen i maratonloppet, där Alfred spurtade starkt under loppets sista två kilometer och bland annat sprang förbi världslöparen Steve Moneghetti, från Australien, som vann VM-brons i maraton 1997.
– Min taktik när jag passerade en motståndare var alltid att trycka på så mycket det gick, så han inte orkade haka på mig, berättar Alfred.
Hur har han då hamnat i Finspång?
– Jag har bott här i ett år nu och stormtrivs. Det är nära till allting, en jättefin natur och väldigt lugnt. Att jag flyttade till Finspång beror på att jag fick jobb som lärare på Fria läroverken i Norrköping. Det är nära till Stockholm, där mina döttrar bor och de är här så ofta det går.
Kärleken till hemlandet, Tanzania, finns kvar.
– Ja, vi försöker åka dit två gånger per år. Min mamma bor där och många av mina släktingar.
1990 slutade Alfred Shemweta på cirka 700:e plats i Göteborgsvarvet med tiden 1.25. En besvikelse som nio år senare vändes till glädje när han kom på andraplats i samma lopp med 1.02,45.
Elitkarriären la Alfred ned 2007. Men vi hittar ändå en miltid från 2011 på 33 minuter från Kungsholmen runt.
– Jag kör minst fyra pass i veckan. Det kan bli fyra–fem mil i veckan och ibland mer. Jag klarar nog milen strax under 50 minuter just nu, påstår Alfred.
Något som är lite svårt att tro på när han med lätthet tassar fram på gräset vid Arena Grosvad.
Du menar en bit under 40 minuter?
– Nja, jag har gjort en elitsatsning och är inte sugen att göra det igen. Nu springer jag ofta sakta och bara myser och mår bra, förklarar en svensk löparlegendar som hittat hem i Finspång.