Det var Birgitta som först märkte att Conny mådde allt annat än bra.
– Vi satt och pratade själva i bastun och han började bete sig annorlunda och svarade inte på tilltal. Jag förstod snabbt att det var allvarligt läge och fick ner honom på bastugolvet. Eftersom han inte andades började jag ge hjärtkompressioner. Det var inte lätt i bastun, med badkläder och jag hade heller inga glasögon på mig, berättar Birgitta, mångårig distriktssköterska vid Barnavårdscentralen i Finspång.
När andningen kommit igång skyndade sig Birgitta ut och påkallade uppmärksamhet från personalen på Medley som kom springandes med hjärtstartare.
– När jag kom in i bastun slutade Conny andas igen och jag fortsatte med hjärtkompressioner. Snart kom personalen in med hjärtstartaren och då drog jag mig undan.
Har du varit med om något liknande?
– Bara inom slutenvården för 40 år sedan, men inte på fritiden. Jag har tränat hjärt- och lungräddning regelbundet och det fungerade bra när det blev skarpt läge. Jag uppmanar alla att lära sig hjärt- och lungräddning och hålla kunskapen vid liv.
Hur reagerade du efteråt?
– Precis efteråt blev jag skakis och fick några chokladbitar och kaffe. Sedan åkte jag och jobbade och kunde prata av mig med kollegorna. Jag fick rapporter under dagen hur det gick med Conny och han har hälsat på mig på jobbet efteråt. Jag är så glad att det gick bra, säger Birgitta Söderback.