– Har du köpt körsbärskompott?! säger min make och skrattar högt.
– Ja, jag tänkte ha den i yoghurten, svarar jag smått förvirrad och undrar vad jag gjort för fel.
– Ja, men … KÖRSBÄRSKOMPOTT! fortsätter han och skrattar ännu mer.
Min make brukar inte skratta högt. När jag tänker efter så har jag nästan aldrig hört honom skratta högt. Han kan vara både rolig och underfundig … men han skrattar sällan.
Själv brukar jag skratta åt mina egna roliga skämt.
När allt kör ihop sig och livet trasslar till sig och jag nästan börjar gråta och jag sätter mig ner och tänker att ”äsch, det där var väl inte så farligt, ta en sak i taget och lös det som går att lösa” då kan gråten övergå i ett hysteriskt skratt istället.
När jag ligger på massagebordet och jag inte vet om massagen gör ont eller om det är skönt – då har det hänt att skrattanfallen varit svåra att få hejd på. Stackars massörska.
Ett gott skratt förlänger livet, sägs det, även om jag förstår att det inte är någon garanti.
Några säger att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Det har jag svårt att ta in. Jag tycker hellre synd om människor som drabbas av något tråkigt, än att jag skrattar åt dem.
Skratt smittar av sig, sägs det. Det stämmer nog på många men inte på min make.
Att resa och träffa människor, som man inte delar något gemensamt språk med kan vara klurigt och när man upptäcker att även kroppsspråket kan leda till en del missförstånd, då kan ett förlösande gemensamt skratt vara det som till slut förenar, för skrattet är detsamma på alla världens språk.
Egentligen är det väl inte så mycket i världen som är roligt, men jag tycker att Charlie Chaplins rollfigur håller ”i rolighet”.
I filmen Guldfeber, med snart hundra år på nacken, skrattar jag åt bland annat dansscenen. Det finns många roliga detaljer att upptäcka i den dansen.
När han får tag i en repstump och använder den som skärp för att inte tappa byxorna, utan att märka att det är ett hundkoppel och får den stackars hunden efter sig i den virvlande dansen ….
Vem kan inte känna igen sig i den lilla människans försök att vara människa liksom? Sedan är det väl nästan bara Chaplin som lyckats göra rolig satir över hemska saker som Hitler, krig och maktmissbruk?
Vi skrattar åt olika saker. En del skrattar åt körsbärskompott. Huvudsaken är att alla hittar något att skratta åt, eftersom skratt verkar vara bra för människor.
Det är klart att skratt har positiva fysiska effekter på kroppen och måendet och att det till och med går att lura kroppen att må lite bättre genom att låtsasskratta. Det är bra. Jag har inte testat professionell skrattarapi utan bara experimenterat lite på hobbynivå, hahaha.
Nu har min make och jag diskuterat det där med det roliga i att köpa körsbärskompott, men jag tycker inte att han har några bra förklaringar.
Han bara snärjer in sig i en massa jättekonstiga åsikter. Jag skrattar högt så att tårarna sprutar och jag kommer att få träningsvärk i magen i morgon.
Allt medan han fortsätter att vara allvarlig.
PS. Körsbärskompott i yoghurten kan rekommenderas och det roligaste med körsbärskompott, enligt min humor, är att autokorrekten ändrar till körsbärskompitt hela tiden.