Kandidat nummer ett i finalen av Årets Finspångare, fritidspedagogen Linda Torstensson, omringad av glada elever under en förmiddagsrast på Rejmyre skola.
Linda Torstensson, 37, skottade nyligen rinken på skolgården i Rejmyre efter arbetsdagen– inför vinterns första isspolning – när en kollega räckte över jobbtelefonen. Föräldrarösten i andra änden förkunnade kortfattat att hon nominerats till Årets Finspångare.
– Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag blev så himla paff och sedan kom tårarna och de var många vill jag lova, utbrister hon.
Ella och Valentina i blandklassen 4-5 får hjälp av Linda Torstensson i klassrummet.
Föräldrarösten formulerade Lindas egenskaper i några väl valda ord. "Du ser barnen när de behöver, skäller och kramar om dem i rollen som en trygg vuxen i skolan. Bara att du har funnits och stöttat föräldrar och barn i alla år har betytt mycket. Inte minst för trivseln."
– För mig är det självklarheter och inget unikt, det är så jag är och gör. Det handlar om att hjälpa, stötta, lösa konflikter och problem som uppstår. Barnen är prio ett och alltid i fokus. Jag står stadigt, kan vara tuff, håller på regler, men har ett stort hjärta, säger Linda.
Skolans lilla bibliotek är en pärla, anser Linda Torstensson.
Linda Torstensson har jobbat som fritidshemslärare i nästan elva år, rycker vid behov in och stöttar lärarkollegorna i undervisningen och har vikarierat som hemkunskapslärare. Efter jullovet ska hon yrkesmässigt göra något annat. Hon behöver en paus.
– Periodvis har det varit massor på skolan och du orkar inte hur mycket som helst. Jag önskar att man var en supermänniska. Ibland säger kroppen ifrån. I dag är det lugnare på skolan och flera positiva saker är på gång. Som personalgrupp är vi tajtare.
Linda Torstensson är en av finalisterna till Årets Finspångare och lyfts fram som en person som alltid ser till barnens bästa. Hon beskrivs som både kärleksfull och bestämd.
Vi skrev om problemen på skolan under vårterminen och vad skolan gjort för att motverka bekymren när höstterminen startade i augusti. Flera barn kände tidigare otrygghet att gå till skolan. Många lektioner var stökiga där fult språk, bråk och bristen på arbetsro var vardag.
Som framgångsfaktorer nämner Linda Torstensson stöttningen mellan kollegor, bättre kommunikation, tydligare ledning och enade medarbetare.
Fritidspedagogen Linda Torstensson har varit skolan trogen i snart elva år, men nu tar hon ett uppehåll och söker andra jobb. "Jag hoppas kunna komma tillbaka med ny energi".
– Framför allt barnen mår bra av mer tydlighet och struktur. Nu pratar personalen samma språk när det gäller regler och rutiner.
Rektorn Sofia Frisks roll?
– Den är bra! Hon är ny och jobbar sakta sig in i verksamheten. Det är inte lätt att axla ett nytt skepp och ta det framåt.
Ändå väljer du att lämna Rejmyre skola?
– Ja, och det beror inte på att jag har ledsnat. Skolan och barnen är fortfarande mitt liv och hjärta mellan 06.00 och 18.00. Men jag orkar inte. Kroppen klarar inte mer. Jag behöver bryta av och testa någonting annat. Men jag hoppas få komma tillbaka till Rejmyre skola i framtiden.
Vad vill du göra?
– Jag vet inte riktigt, men jag har sökt jobb inom kriminalvården, logistik och transport, administration och reception.
Innan arbetet på Rejmyre skola jobbade hon som servitris i Rejmyre och Finspång. Linda har också stått på verkstadsgolvet och kört CNC-maskiner.
Som fritidspedagog går Linda Torstensson även in och vikarierar på vissa lektioner för att stötta kollegor.
Arbetet med barn och ungdomar har följt henne som en röd tråd genom framför allt det lokala föreningslivet. Inte minst tack vare volontärarbetet som serveringsansvarig på rockfestivalen Skogsröjet i många år.
– Det är en grupp på upp till 15 unga som jag leder som grejar och styr inför Skogsröjet. Deltagarna vecklar ut alla bänkseten, skurar bord, gör rent, förbereder parkeringsbiljetter och laminerar skyltar. Tanken är att de ska känna sig delaktiga i det ideella arbetet i Rejmyre.