Lena hittade rätt som musiklärare

Föddes i Karlskoga, växte upp i Karlstad, spenderade fem år i Degerfors, ett år på musikhögskola i Piteå och tre år på musikhögskola i Stockholm. Det är Lena Gustafsons resa innan hon fann sin väg till Finspång.

– Utav 52 sökande tog de in en i Stockholm. Jag hade tur, säger Lena.

Men också en god dos skicklighet som bland annat ledde till att hon och lillesyrran upptäcktes av Lennart Hyland, fick spela i tv och turnera som tonåring.

Efter musikhögskolan var det dags att söka jobb och lägligt nog fanns ett sådant i Finspång, som musiklärare på musikskolan.

– Det första och enda jobbet jag sökt. Egentligen var det inte ens jag som sökte, det var min pappa, berättar Lena.

– Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var 24 år och ville bli orkestermusiker. Jag ville ha ett klarinettjobb och tänkte att jag kunde ha det här vid sidan, fortsätter Lena.

Ganska snart upptäckte hon att det inte gick att kombinera de båda och att hon trivdes väldigt bra med att undervisa. Något orkesterjobb söktes aldrig, även om hon var vikarierande klarinettist i Norrköpings symfoniorkester periodvis i flera år.

Men innan examen hann hon också med en termin i Paris.

– Jag hade bara resan och en vecka på hotell, mer visste jag inte, berättar Lena.

Tanken var att ta klarinettlektioner och utveckla sin färdighet men ganska snart tog pengarna slut.

– Studiebidragen var sena och pengarna som pappa skickade kom inte heller fram. Jag stod i Paris utan ett öre och fick tulla ur kylskåpet, tak över huvudet hade jag i alla fall. Till slut gick jag till ambassaden och frågade om jag kunde få låna pengar men det fick jag inte. När jag satte mig på trappan utanför så rann tårarna och då gick kvinnan på ambassaden förbi. Hon gjorde ett undantag, berättar Lena.

– Det var en upplevelse. Jag har inte satt min fot i Paris sen dess, säger Lena.

Jobbet på musikskolan har hon nu haft i 37 år. De senaste åtta åren har hon varit ledare för skolmusikkåren, som brukar förgylla årliga evenemang och högtider runt om i kommunen.

– Vi har att göra, absolut. Vi gör nog 25 spelningar per år. De största är Valborg, första maj, sjätte juni och studentutspringen, säger Lena.

Kåren, som i höst firar 70-årsjubileum, består i dagsläget av 36 musiker, 21 flickor och 15 pojkar. Det största antalet under Lenas år.

– Nu är vi så många som jag vill att det ska vara, säger Lena.

Vartannat år åker kåren på utlandsresor som finansieras av de många spelningarna de genomför, samt kaklotteri på Viberga och underklädes- och korvförsäljning.

– Resorna är jättepoppis och eleverna jobbar enormt mycket för dem, säger Lena.

För fem år sedan var destinationen Italien, tre år sedan Kroatien och förra året Grekland.

– Vi åker alltid för att spela, det är inga semesterresor. Men det går ju att kombinera, säger Lena.

I år stannar de alltså i Sverige men har bland annat marscherat i Västerås.

– Vi gör väldigt mycket reklam för Finspångs kommun när vi är ute. Det står på uniformerna och de huvtröjor som vi har på oss. Det väcker uppmärksamhet, säger Lena.

– Men vi skulle aldrig kunna göra det här utan alla föräldrar. Jag och Johan (Åhs, kårens andra ledare) koncentrerar oss på musiken och de tar hand om allt runtomkring, förklarar Lena.

Att yrkesvalet är rätt råder det inget tvivel om. Det bästa är att se eleverna utvecklas.

– Jag träffar barnen när de går i första klass och börjar med blockflöjt. Väljer de då saxofon eller klarinett får jag följa dem ända till puberteten och vuxenstadiet. Det är så kul att se utvecklingen, både musikaliskt och som människa, vad det blir av dem, säger Lena.

– Många kommer också tillbaka och det är ett bra betyg för oss som ledare, säger Lena.