Lars Johansson vet inte riktigt varför han blev en "datanörd" så tidigt. Kanske var det att han gillade att skruva och pilla med mopeder och bilar som gjorde att hans håg drogs mot de första datorerna? Det lyser hur som helst lite extra i hans ögon när han berättar om de första burkarna som han tog hem till familjen med hustrun Kristina och de två små sönerna.
– Vi hade en VIC 64 som kom 1982 och senare en Atari ST som släpptes 1985. Jag sköt väl pojkarna lite framför mig - kan vara kul för dem att spela spel - men egentligen var det nog mest för min egen nyfikenhets skull som jag köpte de där grejerna, berättade Lars Johansson när vi träffades i familjens trevliga hus på Kaprifolvägen.
Lars hade svårt för att göra sig av med de gamla datorerna. De stod nedpackade i lådor i kanske tjugo år. Han tänkte som man ofta gör att "en dag ska jag plocka upp grejerna och se om de fortfarande fungerar."
– Sedan bestämde jag mig och la ut dem på Blocket. Det tog väl bara 45 minuter så var en kille i 40-årsåldern här och köpte alltihop. Han packade inte ens upp lådan för att kolla om det fungerade. Han bara tog lådan, betalade och gick, berättade Lars.
Vi träffades en förmiddag den första veckan i februari. Jag ville höra lite om hans liv och om hur vägen har sett fram till där han är nu; "IT-handledare och webbredaktör i SPF Seniorerna i Finspång.
Det blev 50 år så när på några månader i arbetslivet för Lars Johansson. Efter åtta år på Storängsskolan så gick han 1965 in på den inbyggda verkstadsskolan som fanns på Gränges i Finspång där de antagna eleverna blev anställda. 2015 lämnade han SSAB som tillsammans med bland annat Gränges håller till på tidigare Svenska Metallverkens gamla industriområde.
– Efter några år på Gränges bestämde jag mig för att det nog skulle vara roligare att köra lastbil. Under många år körde jag plåt från Finspång och ner till Göteborg och övriga Västsverige och på hemvägen blev det styckegods av olika slag upp till industrin i Östergötland. Vi var två som delade på en bil. Ena veckan blev det tre turer ner till Göteborg och den andra veckan två turer. När jag tänker på det nu så här i efterhand så var det inte klokt vilka skift vi hade. Jag var ju nästan aldrig hemma hos fru och barn och var jag hemma så sov jag för det mesta, sa Lars.
Kroppen slets av det tunga och skitiga åkandet och släpandet med lastbilen. Runt 1985 omskolades han till instrumentmekaniker på AMU i Vrinnevi.
– Det var en mycket bra utbildning som gav mig bra jobb på flera industrier däribland Gränges och SSAB. De sista åren i arbetslivet blev de bästa. Jag gick och vägde fram och tillbaka om jag skulle jobba vidare till 67 men jag bestämde mig för att gå hem när jag fick. Och det har jag inte ångrat en sekund, sa Lars bestämt.
Han hann knappt stämpla ut innan han blev kontaktad av Elisabeth Blomkvist i SPF.
– Jag fick frågor om jag kunde hjälpa till med det ena och andra och på den vägen är det. Tillsammans med andra bistår jag medlemmar med handledning i det digitala; ge trygghet att hantera inloggningar, beställningar och sådant på nätet. Det är verkligen roligt och utvecklande; jag har fått ett helt nytt socialt nätverk under de här fyra åren i SPF, sa Lars Johansson som bland mycket annat också är en av två vice ordföranden i föreningen som har 570 medlemmar i Finspång.
Numera har han helt tröttnat på att pilla med bilar och sådant. Men hans larm och kameror på olika platser i och runt villan går inte av för hackor. Skruvintresset och nyfikenheten består. Men föremålen växlar. Så skulle man kunna säga.