Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Lära för livet i Ghana

Foto: Stina Larsson

FINSPÅNG2009-07-22 03:00
Anna Hellerstedt är till vardags gymnasielärare i svenska och historia på Bergska skolan i Finspång. I sommar har hon jobbat i tre veckor på en skola och på ett barnhem i Ghana på Afrikas östkust.- Jag har fått insikt om hur människor har det på andra platser än i Finspång, säger hon.Hon lämnade sina vuxna barn hemma i Finspång och reste till Ghana på sitt sommarlov.- Att under några veckor av sitt liv leva så enkelt som de flesta människor på den här jorden faktiskt gör är en erfarenhet som jag inte vill vara utan. Nu är jag oerhört tacksam över min tvättmaskin och min dusch med varmvatten här hemma i Sverige, säger Anna Hellerstedt från Finspång.- Jag vill också vara med och ta mitt ansvar. Det lilla jag kunde göra var att uppmuntra barnen och ungdomarna jag mötte i Ghana. Att ge dem en skrivbok och en räknedosa kan spela roll. I alla fall för just de barnenn.Anna Hellerstedt berättar om resan till Ghana:
"Under semestern jobbade jag som lärare i Ghana tillsammans med min sambo Conny Lindgren som i vanliga fall också är lärare hemma i Finspång. Organisationen vi jobbade för i Ghana heter Light for Children (Ljus för barn). Att jobba på skolan innebar stor glädje för oss. Barnen var glada och positiva till att lära sig. Vår huvudsakliga uppgift var att lära barnen engelska. Nästa år sker all deras undervisning på engelska.
Skolan vi jobbade på ska vara för fyra- och femåringar, men många av barnen var betydligt yngre. De minsta barnen som lämnades till skolan för att föräldrarna skulle jobba och det inte fanns någon hemma som kunde passa dem under dagen var inget större bekymmer. De gick runt i klassrummet och ibland blev de burna på frökens rygg. Vi hade med oss skrivböcker, räknedosor och fotbollar som vi skänkte till skolan. Det blev mycket uppskattat. Det fanns bara en bok på hela skolan och det var en metodikbok på engelska.
Tufft möte med föräldralösa barn
Vi jobbade också en dag på ett barnhem där många barn förlorat sina föräldrar i aids. Mötet med barnen var tufft. På en rad låg bebisar, förmodligen hiv-positiva. En liten pojke, två veckor gammal, hade blivit omskuren samma morgon. Där låg han ensam med sin lilla blödande snopp och grät. Personalen hade inte tid för honom. Min uppgift den här dagen blev att trösta pojken och mata honom med nappflaska. Jag trodde att jag blivit lite härdad genom livet och ett antal tidigare resor i fattiga länder, men när pojken grät så grät jag också. Fortfarande kan jag inte tänka på barnhemmet utan att känna tårarna bränna i ögonlocken. Barnen som överlever placeras hos släktingar när de blivit några år. Några av dem växer upp på barnhemmet i Mampong.
Resa till slavhandelns kust
Innan vi åkte hem till Sverige gjorde vi också en luff genom landet. Vi mosade in oss i redan fullastade bussar och guppade fram kors och tvärs på sönderregnade vägar. Efter veckor utan el, kranvatten och spolbara toaletter nådde vi Guldkusten, med sina vita stränder och vajande palmer. Därifrån skeppades slavarna en gång och där Sverige hade sin afrikanska koloni Cabo Corso under 1700-talet. Nere vid kusten fanns västerländsk standard, men klasskillnaderna är fortfarande stora.
Barack Obamas tal i Ghanas huvudstad Accra nyligen tror jag var positivt för landet. Att alla världens barn ska få chans till en god utbildning kanske är det allra viktigaste i kampen mot fattigdomen.
Vi träffade välutbildade och miljömedvetna ghananer som handlar fair trade, men det är inte helt lätt när västerländska företag dumpar sitt elektroniska avfall i landet. Soptippar på stränderna med berg av trasiga datorer som förgiftar marken är ingen ovanlig syn. Politiker i världen och stora företag borde vara de som kan påverka till snabbast resultat, men tyvärr är det ibland de som gör störst skada"
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om