Stafetten går ut på att deltagarna i ett lag tar en gren var och man växlar så snart lagkamraten klarat av sin gren. I kanotpaddlingen samlas dock alla vid startlinjen, men den som är i ledning får paddla iväg först och så vidare.
I stafetten ingår luftgevärsskytte, cykel, kanot, simning och löpning och i år deltog ungefär 125 personer. När vi kommer fram till platsen har ungdomarna avslutat sin stafett och de vuxna är mitt uppe i sin.
– Det känns bra! Tur med vädret, mycket folk – det är som det ska vara, säger Michael Einarsson från Grytgöls IK som arrangerar tävlingen.
Björn Källström har värmt upp och väntar på att byta av sin lagkamrat på cykel.
– Det är kul, man är taggad och lite nervös. Hornen växer ju ut när det är dags, säger Björn Källström.
Björn Källström från Lotorp är rutinerad i stafetten och räknar med att tävla igen nästa år.
Han ska löpa tre kilometer i skogen genom blöt myrmark – där det är lätt att sjunka ner till midjan – varvat med fina stigar.
– Man blir lite skitig. Det gäller att ha skorna med sig efteråt för det suger ju tag litegrann, säger Björn Källström.
Hans sambo är med i samma lag, Team GP – Get prepared – och ska också springa i en annan del av stafetten. Laget från Lotorp tränar ihop och stafetten är ett bra träningsmål som får dem att höja ribban lite för varje år.
– Det är en kul grej, lite folkfest, säger Björn Källström.
Lag Grusade förhoppningar tävlar i rosa lagtröjor och har än så länge hopp om ett bra resultat, namnet till trots.
– Man ska inte räkna bort oss, tror jag. Vi låg efter i första grenen, skyttet, men sedan hämtade vi upp oss i kanotpaddlingen, säger Sara Liljeros som snart ska springa.
Att vinna är dock inte så viktigt. Sara Liljeros blev inringd lite i sista minut, men är inte orolig.
– Det handlar om gemenskapen och att ha kul bara, säger Rickard Karlsson.
"Det var nog 20 år sedan jag var med sist och jag förstår varför det dröjde så länge", säger Rickard Karlsson som ändå är nöjd med sitt lopp.
Arvid Karlsson, Sara Liljeros, Harry Karlsson, Valter Liljeros, Malin Karlsson och Majken Liljeros som just nu hejar på sin lagkamrat, tillika pappa till vissa, Rickard Karlsson.
Han har precis kommit tillbaka från löpningen genom myrmarken med kläderna nedstänkta av lera.
– Det är inte så gravallvarligt, alla kan vara med, säger Malin Karlsson, simmaren i laget.
Rickard har inte varit med i tävlingen på många år och är ganska nöjd med sin insats.
Lag Grusade förhoppningar hade satt upp ett eget läger med fika och mat där deltagarana kunde pusta ut efter sina prestationer.
– Det gick bra, jag disponerade loppet som planerat. Sist jag sprang gick jag knappt i mål, då var det svart och stjärnor. Så det var bättre än sist i alla fall, säger han.
Tävlingen har funnits sedan 1967 och dess popularitet har gått i vågor.
– Nu har den fått ett uppsving igen då, vilket är kul. Det enda vi sagt är att vi inte ska lägga ner den även när det blir "lågsäsong" i intresset, säger Michael Einarsson innan han kastar sig på sin cykel för att själv delta i stafetten.
Tävlingsplatsen vid Dammen i Grytgöl var full av besökare och deltagare. Hamburgergrillen var igång och hejaropen och högtalaren hördes långväga.