Lars Ericsson är tredje generationen mjölnare.
Redan 1954 sade hans farfar Arvid "mjölnaryrket är nog romantiskt, men tycks vara på avskrivning". Samma sak sade senare hans pappa.
Men han fortsatte mala sitt mjöl. Sonen Harald tog över och sedan Lars. Men han lyssnade ändå till farfar och pappa och utbildade sig till polis.
–Jag var polis i 42 år, men fortsatte också vid kvarnen, säger han.
Nu är han sedan några år slutat vid polisen kan han ägna mer tid åt kvarnen. För produktionen har inte minskat.
– Snarare ökat eftersom jag satsat allt mer på ekologiskt. Vi erbjuder både konventionellt och ekologiskt mjöl, säger Lars.
Men det är länge sedan det stod hästar och oxar med sina vagnar förspända utanför kvarnen. Inga traktorer heller. Nu är det besökandes bilar och turistbussar på parkeringen.
För det var för traktens bönder kvarnarna byggdes. Hävla kvarn är nu en av få bygdekvarnar som finns kvar, och en av de bäst bevarade i Östergötland. Den säd Lars behöver kommer numera från en eller ett par leverantörer.
Kvarnens historia börjar med Karl Emil Eriksson och hustru Maria, som 1898 kom från Billsbro kvarn i Vingåker. Den 5 augusti 1898 skrev han kontrakt. Kvarnen låg då vid Nedre bruket, Skärfors, men flyttades 1900–1901 till sin nuvarande plats, där det tidigare låg en spiksmedja, Mellanbruket. Stock för stock monterades 1700-talskvarnen ner och byggdes upp på sin nuvarande plats. Vackert belägen vid sjön Vagnaren och det vattendrag till Stöparen som i alla år försett kvarnen med kraft.
Karl Emil drog vidare som kvarnbyggare och Hävla kvarn togs 1903 över av brodern, 23-årige Arvid, knappt tre veckor efter giftermålet med Hulda. Han blev kvar i hela sitt liv.
1905 föddes Harald, som 1958 tog över kvarnarrendet. Tio år tidigare hade han och hustrun Linnea fått sonen Lars.
Både Harald och Lars växte upp med mjölnaryrket.
– Jag har alltid varit intresserad och lärt mig yrket genom att gå bakom min farfar och pappa. Och jag har fått vara med och hjälpa till, säger Lars.
I december 1988 tog Lars över efter pappa Harald, 83, som hastigt avlidit.
– Trots att jag gjort det så många gånger så kom tankarna. Klarar jag det här utan någon att fråga? Det var mitt gesällprov.
I 30 år har Lars och hans fru Majvor drivit kvarnen.
– Även om det är mannen, mjölnaren, som arbetar ensam i kvarnen är det viktigt att framhålla kvinnan. Majvor provbakar mjölet och ser till att bordet är dukat när jag kommer från kvarnen, säger Lars.
Lars öppnar dörren till kvarnen och vi träder in i vacker miljö av trä, som sett i stort sett lika dan ut i 120 år. Den senaste moderniseringen skedde 1929 när farfar Arvid köpte in ett vattendrivet valsverk för att framställa det fina bakmjölet.
När Lars vrider på en stor ratt av järn drar hela kvarnen igång.
Två till fyra gånger i veckan mal han, oftast redan vid femtiden på morgonen. Efter sju till åtta timmar är det klart. Det blir några ton per år. Sedan måste det till tid för underhåll.
– Du måste kunna din kvarn, sköta underhållet så att inget går sönder. Turbin, remmar, kvarnstenar med mera. Ordning och reda och renlighet är a och o för en kvarn, sedan kommer produktionen.
Vem tar över efter Lars?
Där finns inget svar. Han har två gifta döttrar. När vi hälsar på är barnbarnen Edvin och Kajsa på besök.
– Kanske är det en liten mjölnare. Han är sju år, som jag var när jag började, säger han och pekar på Edvin.