Därför följer vi med Daniel Nilsson och Björn Sellbrand ut på Bönnern en solig vardagskväll.
Båten glider sakta utmed udden norr om Bönergården. Daniel styr fram till frigolitflötet. Björn böjer sig fram, fiskar upp flötet och drar upp linan.
Tre fina kräftor i första plastburen. Några till i nästa.
– Den släppte, säger Björn snopet med haken i handen och buren kvar i det mörka vattnet.
En annan bur har drivit ut på djupt vatten och är tom. Bara betesfisken är kvar i boxen.
Tillbaka vid Björns brygga töms burarna i skottkärran. De allra minsta kastas tillbaka i vattnet. Signalkräftorna ska mäta minst tio centimeter från nos till stjärt.
– 20, 21, 22. Nu börjar vi närma oss ett kok. Det är väl ett kilo. Helt okej på tio burar, tycker Daniel och passar fingrarna när han räknar.
– Tillgången har ökat mot hur det var för tio år sen. Då fick vi inte alls så många.
De hyr vatten av Finspångs Fiskevårdförening och lägger i burarna ett par gånger per år. Förra gången fick de upp 200 kräftor, på betydligt flera burar.
– Förr var fiskepremiären alltid första onsdagen i augusti och det håller vi på.
Från skottkärran åker kräftorna ner i sumpen inför helgen.
– När de ska lagas till ska de först ner i badkaret några timmar. Jag skrubbar bort dyn så de blir rena, berättar Daniel.
Björn kokar alltid efter sitt specialrecept.
– Till 20 kräftor ska det vara fem liter vatten, en mörk öl, fem sockerbitar, en halv deciliter salt och mängder av dillkronor. Jag häller i dem när det kokar och kör i åtta minuter.
Men han är inte lika förtjust i att äta kräftor som att plocka upp dem.
– Nä, det räcker med fyra–fem för mig. Jag har hållit på med det här sedan jag var liten. Då gick vi med ficklampa och plockade flodkräftor i ån, säger den pensionerade byggmästaren från Närke.
– Jag äter mycket. 12–15 stycken. Hela familjen äter mycket, berättar Daniel.
På grund av coronautrbrottet blir årets kräftskivor annorlunda.
– Det blir bara frugan och jag. Vi vågar inte vara fler, vi är väldigt försiktiga, säger Björn.
Så är det ju det där med tillbehören för att skapa helheten.
– Vi börjar med kantarellpaj. Sen kräftor. Men i år var det vilda västern. De började äta kräftor innan de ätit paj. Det var ingen ordning, berättar Daniel om familjens skiva.
– Öl och snaps förstås. Jag har ärvt snapsvisorna från min far, berättar Björn.
Så glider samtalet över till fiskehistorier och hemligheter.