Kolossal satsning på Skärvinge gård

En ny ladugård håller på att ta form på en av åkrarna. I vår ska det vara klart och två mjölkrobotar ska avlasta Kristin Yderfors och hennes pappa med mjölkningen. En grusplan med en hög armeringsjärn är det enda som syns än. Två byggnadsarbetare håller på att lägga olika rör i marken. Den nya ladugården beräknas vara klar någon gång i vår.- Första spadtaget togs i maj i år, det tar lite tid. Här kommer kalvarna att bo, säger Kristin Yderfors och pekar bort på grusplattan. Lite svårt att se idag, skrattar hon. Måste våga satsa
Det var inte helt lätt att hitta någon byggnadsfirma som kunde bygga en ladugård. - Byggnationen är en tuff utmaning, det är mycket pengar det handlar om. Men någonstans måste man bestämma att man vågar satsa. Den gamla ladugården är från 1885 och uppfyller inte dagens krav. Det vara bara att satsa, annars hade jag fått göra något annat. Förhoppningen med mjölkrobotarna är att kunna utöka med fler djur och kanske kunna anställa en till. - Vi siktar på att kunna ha uppåt 130-140 mjölkkor, nu har vi 60 stycken. Roboten kommer avlasta oss med mycket manuellt arbete. Det kommer vara små bås som korna får gå in i. Roboten tvättar av spenarna, sätter fast mjölkningskopporna och läser av mjölken. Det är viktigt att se att mängden mjölk inte minskar, då brukar det vara något fel.Så många moment som möjligt ska gå med automatik, för att minska belastningen på arbetet.- Men vi måste ändå vara i ladugården och se att allt är bra med djuren. Även om maskinen kommer att kunna läsa av mycket information. 800 kilo vilja
Kristin trivs med arbetet på gården och är mån om djuren. I hagarna går både kor och kalvar ute än och betar i septembersolen.
- Jag brukar ha dem ute länge, ungefär fyra-fem månader per år. Man måste ha dem ute tre månader per år, enligt lag. Men jag tror att de mår bättre av att få vara ute och röra på sig. Jag gillar korna, men det gäller att ha respekt för dem också. Det är 600-800 kilo vilja.Mjölken i blodet
Att hon skulle bli mjölkbonde var inte självklart, trots att både pappa och farföräldrarna varit det innan. Kristin läste till samhällsekonom på gymnasiet, men började sedan hjälpa sin farbror på hans gård. Idag arbetar hon tillsammans med sin pappa på familjens gård.- Jag gled in på den här banan i alla fall. Jag trivs bra, att få jobba med naturen och använda sig av ljusets timmar. Närheten till djuren, det passar mig bra, berättar Kristin Yderfors.

Kolossal satsning på Skärvinge gård

Framtiden är här, i alla fall på Skärvinge gård. Där håller man just nu på att bygga en robotladugård till mjölkkorna.