Kolla, kolla Nationalteatern
SVARTTORPNationalteaternStora scenen 19.00 lördagPublik: Drygt 1000 personer****
Full fart var det som gällde när Nationalteatern rockade loss. FOTO: GUNNAR JOHANSSON
Foto:
- Har ni råd att köpa båt har ni råd att köpa en festivalbiljett!
En kvart innan spelningen var det rätt tomt framför scenen, men när bandet klev upp var plötsligt hela området fullt av folk som dansade och sjöng.
<b>Dagsaktuell nostalgitripp</b>
- De är rätt dåliga egentligen, det är mest en jävla massa gammal nostalgi, säger en kille bakom mig i publiken.
Jag är inte riktigt beredd att hålla med. För även om det mesta materialet har fler år på nacken än hälften av publiken, så kunde faktiskt texterna varit skrivna i dag. Förutom möjligtvis Hanna från Arlöv, intresset för fackföreningsrörelsen bland de yngre är väl knappast ens fisljummet i dag.
<b>Publiken får vad de vill ha</b>
Annars slås man av hur lite som hänt på 30 år. Klasstillhörighet är fortfarande en förmildrande omständighet, åtminstone för Percy och grabbarna och det var länge sedan som rösterna som ropar efter förstärkt polis hördes så högt. Samtidigt är det märkligt att ett gäng gamla gubbar kan stå på scen och sjunga om hur det är att vara tjej idag. Fast för den ensamma mamman i förorten har det inte blivit så värst mycket bättre.
Det svänger rätt gott om gubbarna ändå och de har inga som helst problem med att få igång publiken som till stor del tycks kunna alla texter utantill.
Ulf Dagebys mellanprat är av det enformiga slaget och det skulle suttit fint med några framtidsvisioner som motvikt till nostalgin.
Efter en timme och tre extranummer kliver Nationalteatern av scenen och de verkar verkligen tycka att det var något alldeles speciellt att spela på Svarttorp. Kanske var det för att regnet gav med sig, solen glittrade i vattnet, publiken stor och dansant eller för att Svarttorpsfestivalen är en str festival i det lilla formatet. Än så länge.
Så jobbar vi med nyheter