Klagomål på brant trappa

-Den tycker vi inte om!

Orden tillhör Helene Karlsson, en aktiv besökare på bingon, en gemensam träffpunkt en gång i veckan med de andra på området. Hon bor ett stenkast från lokalen, men det dröjer inte många steg innan andningen sätter sig långt ner i halsen.

- Jag har astma, säger hon och stannar upp på gångbanan mellan husen på Hårstorp.

Den korta promenaden är dock inget mot vad som väntar när hon väl kommer fram till lokalen. Där sluter andra bingosugna människor upp. Alla med samma åsikt om "den där hemska trappan". Lilly Lövgren kommer gående med sin rollator.

- Jag har problem med benen, säger hon.

Mellan åtta och femton personer brukar komma och umgås på onsdagseftermiddagarna. De flesta äldre, med några slags krämpor. Och innan de kan börja "dutta" ska de ta sig upp för den flera meter långa, smala och branta trappan.

- Vi har pratat med Vallonbygden om problemet flera gånger. "Vi ska ta tag i den biten" säger de, förklarar Helene Karlsson.

- Men sedan blir det aldrig något. Det som behövs är pengar, säger hon.

- Och det har inte Vallonbygden, fortsätter Lilly Lövgren.

De vill ha en trapphiss som kan ta de upp till lokalen.

- Jag har till och med tagit fram ritningar och broschyrer på hur det kan se ut, när jag satt i handikapprådet för några år sedan. Men inget händer, säger Helene Karlsson.

Eva Ljung sitter i styrelsen i hyresgästföreningen på området och är "allt-i-allo" på bingon: fixar mackor, kaffe och gör "sådant som behövs". Hon instämmer i Helenes och Lillys och de andras åsikter om trappan.

- Kanske går det att plana ut den? Fast då blir den så lång förstås. Vi har haft uppe det här förut, men Vallonbygden vill inte göra något, säger hon.

Eva Ljung berättar att det finns flera personer som gärna vill komma till bingon, men att de hindras då de sitter i rullstol.

- Vi kan ju inte hålla på och bära upp folk, säger hon.

Nu hoppas de att Vallonbygden fixar en trapphiss. Så att alla som vill kan komma och spela bingo. Och äta Evas goda smörgåsar.

- Sist var de goda så in i norden! säger Lilly Lövgren.

- Sånt där lockar oss att komma hit. Men så har vi den här branta trappan, säger Helene Karlsson, tar några steg i taget, hämtar andan, och fortsätter trappan upp.