På kvällsmötena hänger det en liten skylt och lykta utanför källarlokalen.
En som gått på möten under året är Gunnar. Han heter egentligen något annat, men här har han fått ett annat namn. Han är i 65-årsåldern och 2,5 år in i sin nykterhet. För honom var Auroragruppens möten vägen tillbaka till ett liv.
– Från början hade jag ett normalt alkoholintag. Sedan blev det mer och mer och tillslut gick det överstyr. Jag fick hjälp och stöd av både mina vänner och arbetsgivare, och arbetsgivaren såg till att jag fick gå ett behandlingsprogram där det ingick att gå till AA. Första gången jag var här var det jättenervöst, jag kröp nästan längsmed väggarna. Men det var ett sådant varmt välkomnande att jag blev trygg ganska direkt, säger Gunnar.
I vanliga fall brukar det komma ungefär 10-15 personer på Auroragruppens AA-möten i en källarlokal på Ekkällevägen. Under det senaste året har de varit färre. Men trots personlig lockdown och restriktioner är det inget alternativ att pausa.
– Nej, det har vi inte funderat på. Det går inte att stänga en sådan verksamhet som AA. Det är en dödlig sjukdom och vem vet hur många som skulle dö om vi inte fanns där, säger Anna (som också heter något annat), som grundade lokalgruppen tillsammans med en vän för 30 år sedan.
Varannan stol är borttagen runt mötesbordet under pandemin.
– Deltagandet på mötena har sjunkit under pandemin och flera av våra långvariga vänner har hållit sig hemma under året. Det respekterar vi. Vi pratade ihop oss ganska tidigt när det började rapporteras om corona på nyheterna. Vi vet hur viktigt det är med träffarna och vi har anpassat oss. Vi har handsprit, håller avstånd i lokalen och är max åtta personer, säger Anna.
Efter sitt första möte höll sig Gunnar nykter i ett par månader. Men successivt började drickandet igen. Efter att det återigen gått överstyr valde han själv att söka sig till AA.
– Det var som ett uppvaknande. Att jag slutade gå till AA efter första vändan var nog för att jag tyckte att det var så jävla jobbigt att kämpa med suget. Men efter mitt återfall så blev det en vändning och jag ville själv tillbaka, säger Gunnar.
Trots att gudsbegreppet finns med på många ställen inom tolvstegsmetoden så är AA inte religiöst, det är mest en kvarleva sedan rörelsen grundades i USA på 30-talet. "Det är vad du vill att det ska vara", säger Gunnar om ordet Gud.
Det var alltså 2,5 år sedan. Nu går han på möten regelbundet och har så även gjort under pandemin.
– Är jag glad så går jag hit för det, och är jag deppig så går jag hit för det. Skulle inte den här gruppen finnas så tror jag inte att vi skulle söka upp varandra spontant.
Om pandemin skulle stänga ner gruppen, hade du klarat av din nykterhet då?
– Det är svårt att säga men jag tror det. Fast det är klart, skulle jag ha en riktigt deppig dag så vet jag inte, även om jag inbillar mig att jag skulle klara det. Men jag skulle inte vilja vara utan det, det är en säkerhetsventil.
Förra sommaren höll Auroragruppen möten utomhus för att minska smittorisken. Planen är att göra samma sak i år. Andra grupper har infört digitala träffar, men det planerar inte Finspångsgruppen.
En del av verksamheten har fått ställas om och ställas in under pandemiåret, men att stänga ner helt är inte ett alternativ.
– Det är inte samma sak att sitta ensam framför en skärm. Personligen så är jag beroende av de fysiska mötena, att kunna se mina vänner och ha närkontakt med andra nyktra alkoholister, säger Anna.
Både hon och den andra medgrundaren till Auroragruppen är fortfarande aktiva idag. Den 5 juni ska 30-årsjubileet firas med korvgrillning och umgänge. Idag är duon bland de äldsta i gruppen.
– Vi är inte oumbärliga, men vi var starten. En dag kommer vi att falla bort men då kommer de unga i gruppen att ta Auroragruppen vidare, säger Anna.