Jordbunden man med högtflygande aktiviteter

Redan på 1970-talet var han engagerad i FAIK:s skidsektion. De åkte uppe vid Grosvad och hade en bensindriven replift, men absolut ingen pistmaskin. Bo Harrysson berättar om hur de fick skrapsnö från bandybanan som de drog upp i backen. I slutet av 1970-talet röjde de för Kolstabacken och där fick de också en snökanon. Bo Harrysson gjorde snö och jobbade under tävlingar i backen. Var du skidlärare också? - Nej, jag hade inget att lära ut. Jag har alltid åkt som en sågbock, utbrister han. Hit och dit
Som man kan åka idag alltså, med benen brett isär. Men på 1970-talet skulle man hålla ihop benen när man åkte slalom. Precis som med slalombacken har han varit med om att flytta runt flygfältet för modellflygplanen. Först blev de utknuffade av golfbanan och naturreservatet, sedan av KL Industri i Hårstorp. Efter en sväng till Lotorps ängar där det var för turbulent har banan nu hamnat bakom Grosvadskolan. Bo Harrysson har själv byggt fyra-fem egna plan i balsa och plast. I boden utanför huset förvarar han dem och visar hur man spänner fast vingarna med gummiband och laddar motorn med kraftiga batterier. Klubben som han är med i har i dag ett tjugotal aktiva, själv har han flugit sedan i tonåren. Varför tycker han att det är så roligt? Han vet inte riktigt, kanske för att han inte vill flyga själv. Att sätta sig i ett plan för att åka på semester lockar absolut inte. Egentligen smålänning
Han förklarar hur man tävlar i modellflygplansflygning. Vinden är naturligtvis viktig men lika viktigt är det att styra planet med radiosändaren. Ödets ironi. Så förklarar Bo Harrysson att han hamnade i Finspång. Men egentligen var det en järnväg som förde honom hit. Han föddes i Tuna i Småland och i tonåren började han jobba vid SJ. I Finspång fanns ett ledigt jobb och i maj 1955 frågade någon om han ville flytta hit och sedan dess har han varit Finspångsbo. På SJ har han haft olika arbetsuppgifter. Han har sorterat gods och växlat. De sista 15 åren innan pension var han lokförare och körde både person- och godstrafik. - Det där med att följa spår är inte något för mig, säger han. Men då talar han inte om sitt arbete som lokförare utan om att tävla i skidåkning. Han föredrar att gå på fjället i stället för att åka runt i elljusspår. Idrottar inte
Naturupplevelser tycks helt enkelt vara viktiga för Bo Harrysson. Han tar fram sitt fotoalbum och visar bilder från sina besök på Gotska Sandön. Tolv gånger har han varit där med sin hustru Siw. Där emellan seglar de med den hembyggda skärgårdskryssaren Safir. Hur skulle du beskriva en perfekt dag? - Det är en dag då man vaknar upp och mår bra. Hälsan betyder mycket. Han har fått cellgiftbehandling mot cancer och får det fortfarande, men i mycket mildare form i dag. Och behandlingen gör honom trött. Hur går det då med idrottandet? - Jag idrottar inte, jag åker skidor, säger han. När han inte sysslar med aktiviteter i naturen försöker han lösa ett och annat korsord, men hinner inte läsa tidningen. Han har löst det genom att lyssna på taltidning. I ett av rummen i radhuset står maskinen där taltidningen laddas ner varje natt. - Då kan jag lösa korsord samtidigt som jag får nyheterna, förklarar han. Varför tror du att du blev nominerad som årets Finspångare? - Det är väl någon som vill att jag ska klippa gräset på flyfältet, säger han och ler.

Information till våra läsare

Jordbunden man med högtflygande aktiviteter

Många modellflygplan har han byggt, Bo Harrysson. Men själv är han flygrädd. - Det skulle aldrig falla mig in att åka på charterresa, säger han. I stället har det blivit otaliga resor till fjällen. För skidåkning kan han inte vara utan.