– I 20 år har jag kämpat för att få en vetenskaplig undersökning av området, som bekräftar att det fanns järnhantering här redan på 1100-talet, säger han.
I boken Järnbergen i Tylöskogen tar han sig friheten att blanda fakta med tankar om hur det kan ha varit.
Tylöskogen täcker ett område mellan Kolmården och Tiveden, från Östgötaslätten till Närkeslätten och omfattar alltså stora delar av Finspångs bergslag.
Skogen, järnhanteringen och dess historia har i många år varit Jan-Eric Karlströms stora intresse. Före boken har han gett ut sju skrifter om skogen och järnet i Hällestadstrakten.
Då har det mestadels handlat om hanteringen från 1600-talets början, när vallonerna kom, fram till 1820-talet när bergslagen lades ner. Det är en väl dokumenterad tid.
Boken tar nu även upp tiden före, från när järn i början av 1000-talet blev en allt mer eftertraktad handelsvara och på 1100-talet övergick från hantverk till en mer industrialiserad produktion.
Boken är rikt illustrerad med teckningar som Jan-Eric Karlström själv gjort. När man träffar honom berättar han med inlevelse järnets historia. Årtal, namn på personer och platser kommer som rinnande vatten. Han har en enorm kunskap om sitt ämne.
Men när inte han finns på plats duger boken bra. Den är tryckt i 350 exemplar.
Hans engagemang sträcker sig 20 år tillbaka i tiden, när han gick i pension. Dessför innan jobbade han i 40 år inom skogsindustrin.
Hans allra första intresse för historia tändes när han som nioåring skulle tillbringa en del av sommaren hos sin mormor. Mormor skulle fylla 80 det året. Nu är Jan-Eric själv ännu äldre. I december fyller han 86.
En dag den där sommaren hade Jan-Eric det lite tråkigt och mormor föreslog att han skulle gå upp på loftet och se om han hittade några leksaker. Istället fann han böcker av Heidenstam och Topelius. Där på ett litet torp i Ljunga socken föddes hans historieintresse.
Nu är han själv författare till ett antal skrifter, och nu senast, en bok. Alla med historia som tema och ofta kretsar det kring skog och gruvor, gärna kring gruvstugan i Hällestad.
Hans drivkraft är hela tiden att väcka historieintresse hos andra, att de själva går ut och tittar.
Gruvstugan i Hällestad är en viktig punkt i hans liv.