Imorgon söndagen den 28 maj, är det mors dag.
Min mamma finns inte hos mig längre men jag kan prata med henne genom min tanke och jag kan ändå visa henne hur mycket jag älskade henne, när hon fanns här hos oss genom att hon för mig, är närvarande i allt jag gör. Saknaden efter henne går ibland bättre och ibland sämre, det går upp och ner som livet i stort. Som mest saknar jag henne när det händer något i mitt liv som även hade påverkat henne, som till exempel om jag kommer bli farmor igen… Från och med 2017 har jag i min egen kalender nu mera en ny helgdag, det är den 10 mars. Det är mammas födelsedag och jag kommer fortsätta fira henne läääänge på just den dagen.
Mamma brukade kalla sig ”Taxi Ekman”, hon skjutsade oss tre barn, och senare även barnbarn, överallt, till och från träningar och andra aktiviteter. Till och med fram och tillbaka från stallet som inte låg så vidare värst långt bort från där vi bodde. Men för mig var det en trygghet, jag visste att mamma alltid kom när jag ringde och mamma visste nog att det inte var av lathet jag ringde för när man är i stallet och jobbar kan man inte vara lat. För mig var det bara trygghet.
Är det för att ge barnen trygghet så många föräldrar skjutsar sina barn från och till, fram och tillbaka? Eller är det för något annat? Vad, vet jag inte. Faktum är att barn blir mer stillasittande för varje år som går och detta skapar ett problem för samhället. Visst kan man få barnen mer i rörelse genom att inte skjutsa nu och då, men jag tror mer på att hjälpa dem att hitta det där roliga i rörelse som gör att man bara inte kan vara utan den. Det har mina föräldrar lyckats med trots att jag fick mycket skjuts.
Jag önskar att alla kunde hitta den där glädjen i att röra på sig, att känna sin kropp bli fysiskt ansträngd, för det är vad kroppen är skapad för. Diskussioner om barns stillasittande, kommer upp mellan varven, men vad görs? Nu har jag läst om ett förslag om mer rörelse i skolan och det är väl jättebra, men är detta skolans bekymmer eller är det samhällets bekymmer? Skolan är bra på att fånga upp och förmedla till alla barn, då vi har skolplikt i vårt land. Men ska även detta läggas på en skolgång som redan nu går på knäna för att ”hinna med” allt som ska hinnas med under de år barnen går i grundskolan? Frågan är bara vad samhället kan göra som når alla barn oavsett vad de har för bakgrund och ekonomisk möjlighet? Spännande att se vad som kan komma i detta ämne, för något måste göras.