Förra helgen åt jag världens, obs! världens starkaste korv.
Alltså, jag menar inte Stockholms, New Yorks, eller Hjortkvarns starkaste, utan den starkaste och tuffaste korven på jorden, Harakiri-korven, även kallad ”korven från helvetet”.
Är du tjej/kvinna tänker du säkert, ”fy vad onödigt och det kan inte vara bra för magen, äta en sådan skulle jag aldrig komma på tanken att göra”.
Är du en kille/man tänker du antagligen ”fy fan vad grymt gjort! Respekt! Man kanske skulle ta och prova den, det borde inte vara så svårt?”.
Grova generaliseringar där över manligt/kvinnligt, men att det nästan bara är män som gett sig in i korvätarleken talar väl i detta fall för att jag är inne på rätt spår.
Vi åkte upp till Stockholm för en spelning i Gamla stan (där korven säljs) med ett av banden jag spelar i. Spelningen gick, som vi finspångare uttrycker sig, kanon!
Kvällen var fortfarande ung och det var något senare, efter x antal vuxendrycker när mat kom på tal som jag erinrade mig om att jag sett på tv när Baren-Håkan eller Färjan-Håkan som han också kallas åt korv och skrek. Mindes att jag då tänkte att han var mesig och att jag trodde mig lätt skulle kunna sätta i mig hela härligheten. Den som vill se Håkan in action, googla ”färjan Håkan” så finns reportaget där.
Varför jag trodde mig ha en chans på helveteskorven var för att:
1. Jag gillar stark mat.
2. Jag älskar utmaningar (speciellt dumma och helt onödiga utmaningar).
3. Jag har ätit extremt stark mat tidigare med lyckat resultat.
Den dittills starkaste var i Nederländerna, var ute en månad i Europa med bandet, kvällens spelning var avklarad, vi festade loss med lite skönt folk och drog till ett hak där vi tänkte ta några bärs och få i oss en bit mat. Det var ett litet pittoreskt ställe, de lagade maten i ett minimalt kök och ägaren var både bartender och kock. Han var speciellt stolt över sina starka såser.
Jag prövade den starkaste, ha! Kändes knappt!
Han gav mig en finurlig blick och gick ner i källaren. Efter en liten stund var han tillbaka med en liten burk som till hälften var fylld med blodröd trögflytande kornig hemmagjord väldigt stark sås. Jag hade druckit en gäng öl så var inte så fin i kanten utan tog hela näven och slevade i mig allting som om det varit lingonsylt.
Den var stark, men klart ätbar. Gubben var djupt imponerad. Maten blev gratis.
Tillbaka till Stockholm. Innan man får äta Harakiri-korven måste man skriva under på ett kontrakt.
Där tar man eget ansvar för ätningen av korven och skriver under på att man inte har några hjärtproblem eller någon annan sjukdom. Enligt försäljaren har det hänt att ambulans fått tillkallats till platsen. Plasthandskar är ett måste, jag spillde ändå lite på armen och det sved i två dagar trots upprepade tvättningar.
Denna korv ska ligga på cirka två miljoner på scovilleskalan, en enhet för att mäta den upplevda hettan, orsakad av förekomsten av capsaicin i födoämnen.
Kan jämföras med vanlig tabascosås, den ligger på 2500-5000 på skalan, eller jalapeño på 2 500–8 000, det säger lite om styrkan.
Jag fick korven i min hand, uppskuren drypande med sås.
Åt upp den på trettio sekunder. Drack ett par liter mjölk. Spelade cool inför försäljaren som såg uppriktigt förvånad ut (från att låtit ganska dryg innan).
Jag låtsades självklart att jag var oberörd. Tackade och gick en bit därifrån.
Helvete, hela munnen var bortdomnad, jag var yr och det kändes som jag fått stryk i hela ansiktet. Hela natten gick åt till att svettas, kvida, genomlida olidlig magsmärta, grym huvudvärk och ett antal eldiga toabesök. Tog nästan en vecka att bli normal igen. Det var det värt.
För jag har ätit världens starkaste korv. Hela.
Och du är säkert imponerad, iallafall om du är kille och om du gillar helt onödiga utmaningar.