Hon fyllde barnvagnen med hembakat bröd och gick till Bergslagstorget. Med tomteluvan på intill försäljare med blommor, ägg, plastpåsar, hantverk och konfektyrer dukade hon upp sina bakverk på bordet.
– Jag bakade i tre dagar, berättade hon mellan kundbesöken.
Det var lussekatter, kanelhjärtan, mörk kola, kolakakor med saffran och pepparkakor, allt bakade hon hemma iklädd ansiktsmask och handskar i steril miljö.
– För att man kan bära på coronasmitta utan att ha symptom. Jag har småbarn hemma och vill inte riskera att jag smittar någon, berättad hon.
Tvåbarnsmamman från Finspång studerar på distans till undersköterska inom psykiatri och akutsjukvård.
– Jag har mycket tid och lägger den på det här nu. Jag försöker hjälpa så många utsatta som möjligt. Jag får världens lyckorus av att kunna hjälpa andra. Jag blir glad av att göra andra glada. Jag älskar att göra det här och mår jättebra av det. Jag känner mig behövd.
Hon vet hur jobbigt det kan vara att ha det tungt ekonomiskt. Som gravid blev hon sjukskriven och förlorade då sitt jobb.
– Hade någon funnits för oss då hade jag varit oerhört tacksam. Jag vill inte att någon annan ska behöva känna den hemskheten, att som mamma ha svikit sina barn. Vi hade tur att ha nära och kära som stöttade så mycket de kunde. Alla har inte det.
Via sociala medier har tvåbarnsmamman från Finspång erbjudit sin hjälp–inför jul, i coronatider. I sitt egna projekt: "En hjälpande hand, Finspång".
– Jag har redan lyckats hjälpa en familj med varma vinterkläder och julklappar till tre barn. Jag vill hjälpa alla, men jag tar de som ligger i botten först.
Hittills har hon fått in fyra ansökningar om hjälp och betonar att be om hjälp inte är något att skämmas över. I spåren av coronapandemin har många fått problem och förlorat sina jobb.
– Det finns folk som väljer på att betala räkning eller hamna efter igen för att kunna ha mat på bordet. Jag träffade en familj som fått äta snabbnudlar tre dagar i sträck. Det är hemskt. Kötider i det sociala systemet gör att folk hamnar efter. Därför vill jag finnas där och hjälpa till under kötiden.
Sambon tycker att hon ska baka till nästa fredag också och vara tillbaka på torget då.
– Om det går bra och i mån av tid. Jag hoppas det. Jag får inte glömma mina egna barn och det tar tid att lämna ut grejerna till alla, säger Jennifer Karlsson.
Smittorisken försvårar situationen.
– Utsattheten är ännu större.