Inga vinnare - bara förlorare
FINSPÅNGInget ont som inte har något gott med sig är en klyscha som det kanske är dags att göra sig av med. Enligt Lars Lilled, som under tre års tid arbetat med människorna kring och följderna efter brandkatastrofen i Göteborg är priset alltid högre än vinsten.
I den stora brandkatastrofen i Göteborg omkom 63 ungdomar. I lokalen fanns människor från 129 olika nationaliteter. Ingen av de överlevande klarade sig oskadd. Lars Lilled föreläste i Missionskyrkan om det är möjligt att ge det meningslösa en mening? FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
I branden omkom 63 ungdomar och ingen överlevde oskadd.
- Av de ungdomar som överlevde, led redan innan branden 40 procent av dem av krigstrauman. Det värsta hade redan hänt. Nu hände det igen och ingen tröst fanns att få.
Enligt Lars Lilled finns det nämligen ingen tröst att få. Det bästa man kan hoppas på är bekräftelse.
<b>Hot utan lösning</b>
Den största katastrof som kan drabba en människa är att förlora sitt barn.
- Då hjälper det inte att folk i all välmening pratar om att se ljuset i tunneln. Det finns inget ljus att se. Det finns bara hoppet om tillit och att någon bekräftar din sorg och smärta är det första steget mot tillit, sa Lars Lilled.
En kris är precis så stor som den som upplever den och kan inte sättas i proportion till annat.
- Om mitt barn har dött lider jag inte mindre för att jag får veta att grannens kusin förlorat två barn. Krisens storlek kan bara förstås av den som drabbats, den människan har alltid tolkningsföreträde.
<b>Olika förmågor</b>
Lars Lilled menar att vi är utrustade med olika förmågor att tolka katastrofer, annars skulle alla människor som drabbats bli psykotiska. Dock har vi det gemensamt att när vi befinner oss i en kris, katastrof, sorg eller i ett trauma känner vi alla vanmakt.
- Vanmakt är ett tillfälle när våra behov inte tillgodoses, trauma är inte det som händer utan det som upplevs som hot - utan lösning.
<b>Överpsykologiserande</b>
- Krisarbete handlar om att finnas där för att ta hand om det praktiska när vardagen kapsejsar. Vilka avtal har kommunerna med affärer, taxi och restauranger och så vidare? Vad gör vi när katastrofen kommer? Är vi redo att förse människor i kris med det allra nödvändigaste på enklast möjliga sätt?
Under krisarbetet efter brandkatastrofen fick alla familjer vars barn omkommit en personlig kontaktperson som de kunde vända sig till när som helst med vilka frågor som helst, men det var kanske inte först och främst psykologisk hjälp de saknade.
- Nästa gång det händer en katastrof så skicka någon som steker pannkakor.
Så sa en pappa i en familj vars vardag slutat att fungera.
- Det var bra att det fanns folk att fråga men det de behövde var någon som såg till att det fanns mat i kylen, att någon gick ut med hunden och att någon tankade bilen, sa Lars Lilled.
Lars Lilleds föreläsning inledde den nya Missionskyrkans 10-årsjubileum i Finspång i onsdags ett jubileum som fortsätter veckan ut.
Så jobbar vi med nyheter