Pia Kouva har varit hundägare i 30-talet år. Senaste decenniet har hon haft Lukas, en blandning av New Foundland och Golden retriever. 2014 blev Lukas attackerad av en annan hund och fick ena benet avbitet.
– Lukas låg på djursjukhus i flera dygn, det blev mycket rehabilitering efteråt och han har haltat, mer eller mindre, sedan dess. Nu har han artros, dåliga höfter och är tio år gammal, då är man i pensionärsåldern som hund, säger hon.
Nu har Pia, för andra gången sedan i höstas, anmälts anonymt till länsstyrelsen för bristande hundhållning.
I senaste anmälan står: "Hunden har under cirka ett års tid haltat, varit stel och rört sig långsamt. Hunden uppges ha artros, nu verkar det blivit värre. När ägarna var ute med hunden hade den lagt sig ner/ramlat ihop på gräsmattan, de lyckades inte få upp hunden på benen igen och den verkade inte klara av att ta sig upp heller".
I förra anmälan står: "Vet att hunden blivit biten för många år sedan, har nu blivit sämre och har väldigt ont i ett ben. Anmälaren konstaterar att hunden inte går långa promenader och verkar inte få behandling för smärtan. Anmälaren tycker inte det är ett värdigt hundliv."
– Jag blir väldigt ledsen, det var värre att bli anmäld för andra gången. De som anmäler borde ha mer kött på benen. Vi besöker veterinär varje månad, som ger sprutor för att blockera smärtorna i höfterna och kontrollerar att Lukas mår bra.
Är det inte bra att personer som misstänker att djur far illa anmäler det?
– Jo, det är klart att man ska säga till om man tror att djur far illa, men man måste ta reda på mer fakta innan man anmäler.
Pia påpekar att Lukas går promenader fyra gånger om dagen.
– Jag har haft hund i över 30 år, innan dess hade jag katter. Har alltid varit djurvän och vill att Lukas ska ha det så bra som möjligt. De som anmäler borde lämna oss i fred. Det är bra att kontroller görs, men vore det så att Lukas inte togs om hand på ett bra sätt skulle veterinären rapportera det, säger Pia Kouva.
Susann Anckarman, handläggare, enheten för djurskydd på länsstyrelsen, berättar hur det går till när de får in anmälningar gällande djurskydd.
– Efter att vi tagit emot, skrivit anmälan gör vår koordinator en bedömning om prioritering i ärendet. Vår länsveterinär brukar vara med om det är tveksamheter.
Hon påpekar att det rör sig om fyra steg: 1) Djurägaren ombeds att rätta till eventuella brister, 2) Vid oklarheter kan veterinär bli tillsagd att kontrollera, 3) Djurskyddsinspektör kallas om det finns risk för att djuret är i fara, 4) Fatta beslut om omhändertagande eller avlivning.
– I det här fallet i Finspång kan jag bekräfta att det rör sig om andra steget. Då ringer vi och dubbelkollar med veterinären om uppgifterna stämmer, säger Susann Anckarman.
– Om djurhållaren uppger att de varit hos veterinär stämmer vi av det med veterinären. Står djuret under veterinärvård avslutas ärendet, säger djurskyddshandläggaren Eva-Lotta Mickelson.
Vet ni om djuret far illa, enligt veterinärens uppgifter?
– Vi har inte tagit del av vad som sagts eller gjorts vid veterinärbesöken. Veterinärkliniken har meddelat att hunden kommer på regelbundna besök och hundens hälsa kontrolleras därmed regelbundet av veterinär som kan sätta in eventuell behandling och ge råd kring hundens hälsa. Länsstyrelsen har ingen anledning att tro att hunden skulle fara illa i nuläget. Ärendet har avslutats, säger Malin Päärni, länsveterinär vid länsstyrelsen.
Vilket besked har ni fått av veterinären efter att ha ringt denne?
– Veterinärkliniken har meddelat att hunden kommer på regelbundna besök och de har därmed hunden under övervakning. Länsstyrelsen har förtroende för att djurägare och veterinär ser till att hunden får den behandling den eventuellt behöver.
Är det vanligt med liknande anmälningar?
– Vi får in ganska mycket anmälningar. I länet har vi i år fått in 246 anmälningar i djurskyddsärenden. I Finspång är det 15 anmälningar. Det kan vara alltifrån att vi bara skriver brev till djurägaren till att vi åker ut till berörda personer, säger Susann Anckarman.
Krävs ett visst antal anmälningar i samma ärende innan ni agerar eller är det olika?
– Det är olika, det är därför vi har vår koordinator. Ibland får vi anmälningar om misär, när det inte är så eller tvärtom. Det är viktigt att anmälaren noga beskriver vad personen har sett som bryter mot djurskyddet.