1978 flyttade familjen Bergström från Åtvidaberg till Finspång. Anders pappa Bernt började arbeta på Hotel de Geer, som då ingick i hotellkedjan SARA, som källarmästare.
– SARA:s chefer ville sälja de mindre hotellen som de ägde på landsorten. 1985 köpte mamma och pappa hotellet i Finspång, min bror Stefan och jag kom snart in i bilden. Från början av 1990-talet till 2005 var vi en liten koncern och drev hotell i Stockholm, Norrköping, Hallsberg och Finspång. Vi omsatte cirka 40 miljoner kronor om året på den tiden, berättar Anders.
Annika och Anders träffades 1983, gifte sig 1989 och har tre nu vuxna barn.
– Jag blev ingift i hotellbranschen och har verkligen älskat att ge den service vi vill hålla för att lyckas. Det bästa har varit att träffa allt folk som kommit hit under åren, inte minst de internationella gästerna, konstaterar Annika.
– Att få så nöjda gäster som möjligt har hela tiden varit målet och det känns som vi oftast har lyckats med det, poängterar Anders.
Har det funnits några nackdelar?
– Sena och obekväma arbetstider. När våra vänner åkte på semester på sommaren, så har vi fått vänta till hösten. Det har också varit svårt att ta ledigt på helgerna. Det har hela tiden varit något som kan hända. Att äga och driva hotell är en livsstil, där man får offra visa saker, säger Annika.
Dubbeldansen, som startade i mitten av 1990-talet, var länge ett kärt koncept på lördagarna för Hotel de Geer. Pub och dansband på övervåningen och nattklubb en trappa ner fick partysugna Finspångare att vallfärda till det centralt belägna hotellet.
– Under dubbeldanserna var vi cirka 20 personer som jobbade. Med tiden kände vi att vi hade svårt att förnya oss. Sista dubbeldansen genomfördes 2012 eller 2013. Det är många som har fina minnen från den tiden och blivit par här, säger Anders.
Med närheten till de stora industrierna har beläggningen varit bra på vardagar, det har varit tuffare fredagar, lördagar och söndagar.
– I snitt har vi haft 40 procents beläggning, med toppar på 50 procent. Det gäller att restaurangen och nöjen bär sina delar. Att hela tiden ha bra och kompetent personal är förstås jätteviktigt, säger Anders.
I den klassiska tv-serien "Fawlty towers" med John Cleesse i huvudrollen som Basil, är han ofta styrd av hustrun Sybil spelad av Prunella Scales.
Känner ni igen er?
– Haha. Visst är det annorlunda att dela vardagen och sedan arbeta tillsammans hela tiden. Våra barn har varit så trötta på att höra oss diskutera hotellet när vi är hemma, förklarar Annika.
– Vi har haft olika ansvarsområden. Annika har skött receptionen och catering och jag har haft mer hand om hotelldelen. Ibland har det hettat till, med två starka viljor som vill olika saker, säger Anders med ett skratt.
Varför har ni valt att stänga hotellet?
– Beslutet har vuxit fram. Vi blir inte yngre och pandemin har inte gjort det enklare. Inget av våra barn har heller varit sugna på att ta över driften. Vi fick en bra kontakt och kunde sälja fastigheten. Visst kan vi båda tycka att det är synd att det inte blir hotell här i fortsättningen också. Det är väldigt många som hört av sig och har minnen härifrån och tycker det är trist att hotellet nu stänger. Vi kan knappt visa oss utan att få kommentarer och frågor om hotellet, säger Annika.
Två sviter, 24 dubbelrum och 34 enkelrum är nu tömda på tv-apparater, vattenkokare, toaletthållare med mera. Restaurangdelen är nästan helt belamrad med saker.
– Vi har haft många välbesökta loppisar, vi har ändå gjort oss av med många saker. Det vi inte kan sälja kommer vi att skänka bort, säger Anders.
Innan jul avtackades den lojala personalstyrkan på fyra personer som jobbat på hotellet sedan 1980-talet.
– Jag har stortrivts i alla år och i princip aldrig varit sjuk. Det har blivit många handskalade räkor till smörgåstårtor under årens lopp. Nu söker jag jobb inom restaurangbranschen. Hade Bergströms valt att fortsätta hade jag varit kvar tills jag gått i pension, säger kock- och frukostvärdinnan Malin Söderholm.
Annika och Anders är båda i 60-årsåldern.
Vad händer nu?
– Först ingenting. Vi ska landa i det här och njuta av att inte behöva vara tillgängliga hela tiden. Tanken är att åka ut och resa i världen när det fungerar och umgås mer med familjen, säger Annika.