Marie-Louise Backström har varit engagerad i Finspångs brukshundsklubb i nio år. Hon har suttit i styrelsen, i tävlingssektorn, hjälp till vid tävlingar och hållit i kurser. Hon brinner för att få andra hundägare att se hur många roliga aktiviteter man kan göra med sin hund.
– Vissa som har sina hundar som sällskap och för promenader, kommer hit på kurs och upptäcker vilka egenskaper hunden har och vad den kan. De blir då väldigt inspirerade av sina hundar och vidareutveckla det. Det är jättehäftigt att se, säger hon och fortsätter:
– Jag tror att den vanliga hundägaren ofta tänker "det där kan inte min hund lära sig". Hundar är individer, vilket gör att det kan ta olika lång tid att lära dem saker. Men hunden har väldigt många goda egenskaper och förmågor och alla kan lära sig, men först måste hundägaren lära sig hur den kan hjälpa sin hund.
I maj förra året åkte Marie-Louise till Norge för att hämta sin nuvarande hund Kelton, som då var två månader. Kelton är av rasen Chodsky Pes och honom tränar hon i framförallt spårning och lydnad, men även sök och nosework.
– Det här är en helt ny ras för mig. Den är lite ovanlig, det finns bara omkring 100 stycken i Sverige.
Just nu håller Marie-Louise inga kurser, men startade i höstas en klubbkväll där medlemmarna kan träffas på ett mer krav- och förutsättningslöst sätt. Temat för kvällarna varierar och syftet är att hundägarna ska utbyta kunskaper med varandra.
– Det kan vara apportering, inkallning eller tävlingsträning, men på olika nivåer. Det viktigaste är att vi träffas och har kul, det ska inte vara så allvarsamt. Det viktigaste är att man har kul tillsammans med sin hund, säger Marie-Louise.
Marie-Louise betonar vikten av att aktivera hundens hjärna.
– Det finns de som inte tycker att de har tid till att träna sina hundar. Även om hunden får motion och får springa av sig, vilar den snabbt upp sig rent fysiskt. Det är när de får aktivera den mentala delen som vi får trötta och nöjda hundar. Alla har möjlighet ta fem minuter varje dag, från morgonpromenaden till exempel, och träna hunden i någon aktivitet.
Föreningslivet och den gemenskap som det innebär är något som Marie-Louise tydligt framhäver. När hon blev kroniskt sjuk för ett par år sedan var hennes dåvarande hund hennes största stöd.
– De gånger vi tränar glömmer jag allt det jobbiga. Hundarna och klubben har blivit ett andningshål, säger hon.