Hon vill hjälpa de bortglömda
Den som tar hand om en kroniskt sjuk familjemedlem behöver både stöd och avlastning. För den gruppen finns Finspångs Anhörigförening. Det finns också stöd från kommunen.Svårigheten är att få kontakt med dessa anhöriga.
- Anhöriga som vårdar familjemedlemmar är en osynlig grupp, säger Inger Nilsson, ordförande i Finspångs Anhörigförening.Foto: Gunnar Johansson
Foto:
- Föreningens syfte är att ge anhöriga möjlighet att möta andra i samma situation, för att ge stöd och gemenskap, säger Inger Nilsson, föreningens ordförande. Det betyder oerhört mycket att få en möjlighet att prata av sig, bli sedd och också kunna skratta tillsammans.
Det handlar dels om att prata om sina erfarenheter, men också att ge praktisk hjälp. Till exempel om vart man kan vända sig för att få hjälp eller information.
Gemenskap
- Det har blivit så att även medlemmar som blivit ensamma efter att de gått med i föreningen, har valt att stanna kvar. Gemenskapen har blivit viktig för dem, berättar Inger Nilsson.
Anhörigföreningen har bland annat haft föredrag på sitt program. Under våren har föreningen haft samtalskvällar under ledning av Inger eller någon annan. Till hösten planeras åter föreläsningar.
Kommunen har visst stöd till anhöriga, som till exempel avlastning då hemtjänstpersonal avlöser i hemmet för några timmar, dagverksamhet och korttidsvistelse för den sjuke. Vissa av dessa insatser kräver beslut av en handläggare på socialförvaltningen. För att få del av dessa krävs inte medlemskap i anhörigföreningen. Föreningen är en fristående, ideell förening som inte har någon som helst myndighetsroll. Däremot har man goda kontakter med Annika Olsson som är kommunansvarig för anhörigstödet.
"Osedd grupp"
- Det är inte alltid som avlastningen kan erbjudas när den bäst behövs, säger Inger. Den anhörige kanske vill kunna gå ut på kvällen och då finns ingen hjälp att få. Att andra familjemedlemmar, grannar eller vänner löser tillsynen är det allra vanligaste.
Inger Nilsson har själv ingen anhörig med sjukdom som kräver vård. Hon kom i kontakt med problematiken för cirka fem år sedan då hon arbetade med ett projekt om just anhörigstöd på kommunen. Det var socialstyrelsen som hade initierat projektet som handlade om att kartlägga de anhöriga och deras behov.
- Jag blev intresserad av de anhöriga och deras situation. De anhöriga är en osedd grupp. Allt fokus ligger på den sjuke, både från sjukvården och socialtjänsten, men också från den anhörige själv. Han eller hon får frågan hur de orkar med den sjuke, men väldigt sällan hur de själva mår. Det händer ofta att den anhörige som får den frågan börjar gråta. De fokuserar själva så mycket på sin sjuke anhörige att de glömt bort sig själva. Till sist har det gått för långt.
Svårt nå ut
Inger Nilsson var med och drog igång anhörigföreningen i samband med projektanställningen. Hon är föreningens andre ordförande.
Inger Nilsson berättar att det är svårt att nå nya människor som skulle kunna ha nytta av anhörigföreningen.
- De flesta ser inte att det handlar om dem. Det gäller också det kommunala stödet. Många bara kämpar på och om de ser en annons i tidningen om anhörigstöd, så ser de inte att det passar in på dem.
För att nå dessa anhöriga som inte identifierar sig själva på det sättet, behövs ett målmedvetet, kontaktskapande arbete, likt det Inger Nilsson gjorde när hon arbetade med projektet.
Nytt projekt
- Det handlar om att systematiskt ta kontakt med hemtjänst, biståndshandläggare, föreningar, vårdcentraler m fl för att få möjlighet att få ut information. Det är inte möjligt för en förening att genomföra ett sånt arbete.
Socialstyrelsen kommer att anslå nya projektmedel för anhörigstöd, som kommunerna kan söka.
- Det skulle kunna vara en möjlighet att nå fler människor, så jag hoppas att Finspångs kommun kommer att söka.
Så jobbar vi med nyheter