Det året Ingrid Westlund föddes kunde hennes mor och far bygga en egen villa i Finspång. Metallverken där hennes pappa arbetade gick i borgen för lånet. Villkoret från företaget var att familjen under tio års tid skulle hyra ut villans övervåning till de tyska ingenjörer som under längre och kortare tillfällen var i Finspång för att arbeta.
”Det var ett alldeles utmärkt system. Mina föräldrars skötsamma arbetarfamilj fick möjlighet att bygga sig ett eget hem samtidigt som andra människor med lösare relationer till bygden fick tillgång till anständiga och trygga boenden. Något sådant borde vi ha även idag”, sa Ingrid när vi tidigare i veckan möttes över ett lunchbord på den populära krogen Joan`s på Bergslagsvägen i Finspångs centrum.
Båda hennes föräldrar var födda i Finspång. Ingrid har arbetat många år som lärare i Finspång.
”Min äldsta syster är född 1938. Mamma har berättat att lärarinnan på folkskolan där den äldre systern gick nästan lite upprört frågade varför föräldrarna inte hade ansökt om att systern skulle få gå vidare till realskolan”, berättade Ingrid Westlund.
Enligt lärarinnan var Ingrids storasyster den duktigaste eleven i klassen och att det vore synd och skam om hon inte fick studera vidare. Lärarinnan fick som hon ville. Vilket föräldrarna absolut inte hade något emot. De hade bara inte tänkt tanken på vidare studier.
”Far och mor hade ambitioner och stöttade oss barn att studera vidare till lärare. Samtidigt fick de – framförallt mamma – höra från andra arbetarfruar att ”jaha, dina ungar är för fina för att arbeta på Konsum som våra döttrar”. Den här dubbla pressen från å ena sidan sina klassfränder och å andra sidan sina utvecklingsambitioner var och är besvärlig för många människor”, sa Ingrid Westlund.
Efter att ha bott ungefär tjugo år i Norrköping flyttade Ingrid Westlund hem till Finspång igen för tolv år sedan. Då ringde vänsterpartiprofilen Conny Lindgren till henne och sa att han liksom hade på känn att hon var vänsterpartist och frågade om hon kunde tänka sig att stå – givetvis långt ner utan risk att bli vald – på vänsterns lista till fullmäktigevalet?
”Ett par år senare var jag ordförande för Vänsterpartiet i Finspång”, sa Ingrid och skrattade. Idag är hon fullmäktigeledamot, ersättare i Kommunstyrelsen och hon är väldigt glad i att vara politiker.
”Jag har verkligen förstått hur viktigt det är att det finns en bra och påläst opposition. Har man gjort en bra research och vet vad man talar om så kan man få stort inflytande”, sa Ingrid.
Hennes mor och far var socialdemokrater. Vilket de allra flesta var i Finspång på den tiden.
”Jag tror inte de var medlemmar i partiet. Men jag minns högtidsstunderna med Olof Palme i teven vid partiledardebatterna. Vi höll verkligen på honom, " sa Ingrid Westlund.
Hon såg sig länge som socialdemokrat utan att vara medlem eller aktiv eller utan att fundera särskilt mycket på den saken.
”Jag har en rastlöshet i kroppen och själen. Samtidigt med mitt arbete som lärare i Finspång och senare i Norrköping fick jag möjlighet att läsa pedagogik på halvfart på Linköpings universitet. Det ena gav det andra och vad det led så var jag doktorand på forskarutbildningen och skrev avhandling om hur skolan organiserar tiden. Efter disputationen ringde Norrköpings socialdemokratiska kommunalråd Kjell Norberg och erbjöd mig att arbeta med skolutveckling på kommunkansliet”, berättade Ingrid.
Hon trivdes aldrig riktigt bra på kommunkontoret.
”Kjell var en fantastisk person; så det handlade inte om det. Däremot fanns det andra som stördes av min utbildning. Av en chef fick jag rådet att ligga lågt med att jag var disputerad; det skavde hos många kollegor. Hon återvände till universitetet i Linköping.
Tillbaka igen i Linköping arbetade hon bland annat med lärar- och rektorsutbildningar. Det var också nu och här som den politiska vändningen kom.
”Jag tog inget kliv bort från S. Jag stannade bara kvar i det S av 1970-tals och Palmemodell som jag gillade. Kommunaliseringen av grundskolan och införandet av skolpeng var inget jag uppskattade, berättade Ingrid.
Tiden flög undan där på Joan´s utmärkta lunchrestaurang. När vi skulle resa oss och gå berättade Ingrid att hon startat en socialistisk brodericirkel som bygger på återanvändning av gamla bonader och dukar med broderade budskap av typen ”Egen härd är guld värd.”
”Vi är fler som fyndar nästan gratis kvinnokraft från förr på loppisar och i cirkeln sprättar vi bort de gamla budskapen och i deras plats broderar vi in nya budskap som ”Mångfald är bättre än enfald”, sa hon. Vad det lider ska cirkeln ställa ut sina verk.
Tage Danielssons devis ”Utan tvivel är man inte riktigt klok” är på goda grunder en av Ingrid Westlunds favoriter bland ordspråken. Ingrid Westlund är på liknande goda grunder en av mina favoritpolitiker. Hon kan sina saker, hon har distans, hon är rolig och hon kan tala länge och initierat om flygande ”rariteter som biätare och lundsångare.