Allt började för ett par år sedan när Astrid Joelsson fick i skoluppgift att skriva ett medborgarförslag. Hon och några vänner ifrågasatte varför ingen gör något mer för ungdomarna i Finspång när det slog henne.
– Det är lätt att fråga varför ingen gör något, men varför gör inte du något? Då kom idén att jag kan göra det själv, berättar Astrid Joelsson.
I våras tog hon studenten och nu är det dags för den första ungdomsgruppen att ta plats i Kulturhuset, först måste hon bara hitta intresserade.
– Jag tänker mig workshops i skolor för att eleverna ska få se vad teater kan vara för något. När man får ett verktyg för att uttrycka sig kreativt så är det en hel värld som öppnar sig, det är en kraftfullhet vi har inom oss. Jag tror att teater kan ändra liv, säger Astrid Joelsson.
Det öppnar upp för nya sätt att förstå sig själv och andra, ungdomarna kommer få öva upp sin sympati och beröringskraft. I teatern ser hon en möjlighet att sätta ord på sådant som man kanske bara tänker, och en pjäs kan visa nya tankar för åskådarna, nya sätt att se på världen.
– Jag är uppvuxen här, i en industristad där det är en viss jargong. Första gången jag kom till en teatergrupp var det som en befrielse, man får vara kreativ och lite konstig utan att det är fel, säger Astrid Joelsson.
Med ungdomsgruppen vill hon motarbeta fördomar mot teater, som att det är pretentiöst eller stelt. Istället vill hon visa att det kan vara roligt och tända en eld inombords. Processen till att gå till teatergruppen har visat sig tuff, hon beskriver det som en dramatisk kurva. Det är tungt att få vagnen i rullning, när den väl är i gång så går det lätt att komma upp i fart.
– Det är när det börjar göra ont i kroppen som man vet att man lär sig något, säger Astrid Joelsson.
Under veckan har det varit informationsmöten på Kulturhuset för intresserade ungdomar, från ungefär 13 år och uppåt. Även hennes eget intresse började i den åldern.
– Jag spelade fiol och ville vara med i ett band, men jag får så mycket handsvett när jag är nervös så jag kunde inte spela framför publik. Sen träffade jag en som var med i kvartersteatern, så jag gick deras nybörjarkurs och det blev en sån kontrast. Det var en tillåtande miljö och jag älskade det med en gång. Ser man något riktigt bra så kan det tränga djupare in i en än alla nålar i världen, säger Astrid Joelsson.