Det här hände sig i början av 1800-talet i Norrköping, med slottsfrun Aurora Taube från Finspång, i huvudrollen:
"Aurora var och hälsade på i Norrköping och uppehöll sig i den så kallade Hörngården, som sträckte sig långt ner i hörnet av Bredgatan och Lilla Torget, som Skvallertorget kallades på den här tiden.
Hörngården kallades under 1800-talets förra del för "Finspongagården", eftersom den under flera tillhört Finspongsgodset.
Byggnaden var av trä och övre våningen användes av Finspongsbrukets ägare, när han var i Norrköping.
Här uppehöll sig även den bekanta Aurora De Geer, född Taube, och ägnade sig då ofta åt sitt favoritnöje - biljard!
En dag spelade hon bort sitt fyrhästars spann, som stod och väntade utanför porten.
När den lycklige vinnaren avlägsnade sig, yttrande han till kusken:
"I morgon äro de här hästarna mina!"
Kusken som älskade djuren lika mycket som Aurora, körde därefter, för allt vad tygen höllo, hem till Finspong, tog i stallet fyra simplare hästar och körde dem åter till Norrköping samt levererade dem tidigt följande dag till vinnaren.
Historien förmäler icke om denne märkte knepet.
Byggnaderna revos i juni 1877."
Den här historien finns uppskriven på baksidan av en bild av Hörngården, målad av Wilhelm Wiberg och som vi hittade i hembygdsforskaren Eric Larssons samling hos Finspångs kommun.
Om det är en skröna eller inte, är förstås svårt att kolla upp så här många år efter händelsen. Men visst är det en intressant inblick i dåtidens "spelmissbruk".