"Pia" sliter varje dag – året runt – för att få hushållsekonomin att gå ihop.
Fembarnsmamman Pia – vi kallar henne så – har inte haft ett stadigt jobb på 15 år. Mycket beroende på sjuka barn och lång arbetslöshet.
– Det har varit hoppigt och fram och tillbaka med det mesta i livet. Nu hoppas jag få jobba mer timmar som personlig assistent. Drömmen är att få en deltidstjänst i Finspång eller Norrköping. Då skulle jag och familjen klara oss bättre ekonomiskt, säger hon.
Pia tvekar dock om hon klarar en heltidstjänst:
– Tyvärr har jag nog varit hemma för länge. Risken är stor att jag jobbar mig sjuk och går in i väggen. Jag vill men orkar nog inte.
Inkomsten utöver eventuell lön utgörs av bostadsbidrag, ett barnbidrag, underhållstöd och vårdbidrag för ett av barnen hemma.
– Vi hade tur att få tag i en orenoverad lägenhet i Finspång. Det skiljer flera tusenlappar i hyra jämfört med en nyrenoverad i grannhuset.
Pia bjuder på kaffe. Hon förklarar att hon har skuldsanering vilket innebär att hon tvingas leva på existensminimum i ytterligare två år.
–Det är inga låneskulder utan gamla obetalda elräkningar från förr och obetalda varor som jag fick hemskickade trots att jag inga hade beställt. Jag bestred dem men svaret jag fick var att bolaget inget kunde göra. Än i dag ångrar jag att jag inte gjorde mer för att visa att jag var oskyldig. Skulderna var först på kanske 50 000 kronor men växte snabbt till 300 000 kronor, berättar Pia vid soffbordet.
Hon förklarar att hon alltid har varit van att vända på slantarna. I stort sett hela trerummaren utgörs av loppis-fynd och begagnade prylar. Pia jagar extrapriser och kampanjvaror i matbutikerna. Att barnen kunnat ärva kläder av varandra genom åren har varit ett stort plus.
– Prisutvecklingen ger mig ångest. Jag vet snart inte vad jag har råd att handla? Vi snålar så mycket det bara går och lånar bara i nödfall av anhöriga. Jag försöker betala tillbaka redan månaden efter om jag kan och vet att jag har jobbat lite extra timmar, säger hon.
Oroas du för framtiden?
– Ja, allt hänger ju på om jag får jobb. Jag varken röker, dricker alkohol eller äger en bil. Ibland tänker jag på hur livet blir när jag är pensionär. Sannolikt blir det tufft. Jag har heller inga sparade pengar. Barnen vet om min situation och har lovat mig att ställa upp.
Du låter stark?
– Det måste jag vara!