Ida Withell föddes i Finspång, sedan gick flytten till Sonstorp som treåring.
– Det var en lycklig uppväxt i Sonstorp, där alla känner alla.
43-åringen vittnar om en kreativ barndom, där hon fick utlopp för sina estetiska sidor i olika sammanhang.
– Jag har alltid målat, pysslat, drejat och följde med mamma och målade och gick dramakurser på ABF-huset i Finspång. Min pappa fotograferade mycket och höll i fotokurser på ABF, säger Ida Withell.
Det var aldrig någon självklarhet vilken yrkesinriktning som skulle väljas.
– Jag gillade att skriva, tänkte att journalist vore bra, så jag gick medieprogrammet vid Kungsgårdsgymnasiet i Norrköping. Sedan behövde jag komplettera med att läsa in historia, träffade läraren Elisabet Rehn på Bergska skolan och hela min plan kastades om.
Fascinationen för religionsämnen ledde till universitetsstudier, som därefter resulterade i lärarjobb inom religion och svenska i Nyköping och Norrköping.
– När vi flyttade tillbaka till Finspång 2009 fick jag jobb som pedagog på Mo Gård. Sedan läste jag vidare till specialpedagog och jobbade som det i många år, innan jag blev rektor för Mo Gårds gymnasiesärskola 2015.
Hon påpekar att Mo Gård gymnasiesärskola är en liten skola, där eleverna har stora behov, som bland annat dövhet, syn- och hörselnedsättning.
– Jag har arbetat med alla moment inom särskolan, vilket är en stor fördel för att kunna utveckla verksamheten. Jag vet vad eleverna behöver, vilka arbetssätt och metoder som fungerar. Har du aldrig jobbat med elever som har intellektuell funktionsnedsättning går det inte att stötta på rätt sätt. Nyligen jobbade jag ett par dagar vid vår verksamhet Kvarnen. Det är viktigt att ha fokus på lärande och elevers utveckling, inte på omvårdnad, säger Ida Withell.
Sedan 2020 är hon rektor för Finspångs grundsärskola och ansvarar för 38 anställda och 48 elever i årskurs 1–9 vid Nyhemsskolan, Kvarnen och Metallen.
I ett av nomineringsförslagen till Årets Finspångare står det: "Ida har byggt upp en särskoleverksamhet för eleverna i grundsärskolan, där elever utvecklas så långt de kan på sin utbildningsresa. Hon är en god ambassadör för utbildningsorten Finspång, där utveckling och lärande är i fokus för verksamheten särskolan".
– Jag har försökt vända på de flesta stenar. Tidigare fanns det ingen egen rektor för särskolan, som kom lite vid sidan av då. Jag har jobbat för att särskolan inte ska glömmas bort, utan lyftas, betonar Ida.
Hon satte upp en treårsplan, när hon började uppdraget.
– Första året skapade jag struktur i verksamheten. Sedan handlade det om att utveckla och forma. Störst utveckling har skett vid Metallen och Kvarnen, med ändrat arbetssätt till undervisningsklasser med anpassade lektioner. Nu vill jag fortsätta utveckla verksamheten.
Ida förklarar att särskolan ofta feltolkas som en homogen grupp.
– Men vi kan ha tio elever i samma klass som är väldigt olika. Någon kan ha Downs syndrom, någon är extrovert, en annan introvert, några klarar läsandet, andra behöver bildstöd. Jag har mycket kompetent personal på grundsärskolan, som jag är stolt över.
Varför tror du att du utsetts till finalist i Årets Finspångare?
– Jag brinner för särskolan, jag brinner för målgruppen och tycker om mitt jobb. Min ambition är att vara en god, pedagogisk förebild.