Susanne Gunnarsson har jobbat med fotvård i 25 år. I vår har hon jobbat mer än någonsin. I vår har hon jobbat mer än någonsin och därför skjuter hon upp semesterveckan till oktober.
– Dels känner jag ett ansvar mot kunderna. Dels har allt blivit dyrare. Jag tror att mina kollegor resonerar likadant. Behovet av fotvård ökar, vi behöver våra fötter men det gäller att ta hand om problemen som uppstår, säger Susanne Gunnarsson, född och uppvuxen i Karlsruhe.
Problemen som Susannes kunder har kan handla om inlägg och andra skor till läkarkontakt efter en påträffad leverfläck som inte ska vara på fötterna. Behovet ökar i takt med att vi blir äldre, drabbas av fler sjukdomar och blir orörligare. Många har svårt att sköta fötterna.
– Jag och kollegorna i Finspång har mer att göra än någonsin.
En dag i veckan är hon på nya vårdcentalen Vallonen för att hjälpa patienter med åldersdiabetes typ 2 i grupp 2-4.
– Det ska finnas en läkare i huset om vi skulle stöta på andra problem. Jag kan inte själv ta hand om komplicerade sår – som uppstått av underliggande sjukdomar – om det plötsligt börjar blöda, säger Susanne.
Hon förklarar att nyrekryteringen av medicinska fotterapeuter som utbildats i fotterapi, pedikyr och fotbehandlingar är god inom branschen, men att många som går ut i yrkeslivet inte alltid förstår hur krävande det är att vara egenföretagare. Förutom alla behandlingar under en arbetsdag ska instrumenten tvättas och rengöras, nya kunder bokas in, journaler skrivas och bokföringen skötas.
Den viktiga instrument-tvätten är ett kapitel för sig: saxar, filar, skalpeller, och tänger diskas först för hand innan de genomgår ett ultraljuds–bad med kemisk rengöring. Avslutningsvis körs de rengjorda instrumenten i en varmluftsugn på 220 grader i 30 minuter.
– Hela tvättprocessen tar två-tre timmar.
Hon ångrar än i dag inte yrkesvalet.
– Jag jobbar mer än heltid men jag älskar det. Kunderna styr min dag men det är ändå ganska fritt. Jag kan inte tänka mig ett annat arbete. Jag stortrivs med jobbet och Finspång. Jag har fått det liv jag har drömt om.
Det är strax efter lunch när kunden Inga-Britta, 87, tar plats i behandlingsstolen. Susanne bär in skummande fotbad och handdukar.
– Fötterna ömmar. Jag kommer hit var sjunde vecka och det är lika skönt varje gång. Det är rena semestern, säger hon glatt.
Ett långt och slitsamt yrkesliv inom omsorgen har satt sina spår. Inga-Brittas fötter har fått slita hårt av mycket spring och tunga lyft.
– Att komma hit är det bästa som finns. Det är värt varenda krona, förklarar Inga-Britta under tiden som Susanne torkar hennes fötter.
Några minuter senare är behandlingen igång. Naglar klipps, nagelband rensas, förhårdnader tas bort och liktornar behandlas.
– Sista kvarten får jag massage innan fötterna smörjs in. Det känns alltid bra. Jag filar fötterna själv men jag klipper nästan aldrig naglarna längre. Det blir fel ibland. Susanne är mycket kunnig och tillmötesgående. Man får mycket för pengarna, säger Inga-Britta.
Just ekonomin funderar Susanne Gunnarsson över: Hon behöver höja priset.
– I Stockholm kostar en behandling mellan 900 och 1 000 kronor. Jag tar 590 kronor. Jag förstår alla äldre men även mina omkostnader ökar. Handskar, munskydd, förkläden, krämer och sterila engångsblad för skalpell och fil har blivit mycket dyrare.