Hon är på tillfälligt besök hemma i Igelfors, där hon är uppvuxen, Rebecca Pihl, som nu är 26 år gammal. För elva år sedan, i januari 2007, var hon med i vår Finspångsserie "Inte som andra", som hade syftet att berätta om människor som bryter normer. Rebecca stack ut med sin speciella klädstil.
– Jag tycker fortfarande att kläderna är rätt snygga, även om jag i dag väljer det som är mer praktiskt. Och jag kan faktiskt fortfarande känna igen mig i den här tjejen, även om jag inte är lika aggressiv idag, säger hon med ett skratt.
Ja, för då, under högstadieåren i Finspång, var Rebecca Pihl en kaxig tjej som drog uppmärksamheten till sig. Klädvalet var ett sätt att visa vem hon var. Sista året, i årskurs nio, hängde mest rosa prinsesskläder i garderoben. Till kjolarna bar hon gärna trasiga nätstrumpor och grova kängor.
"Mamma gillar inte att strumporna är trasiga" sade hon då, men brydde sig inte så mycket om den åsikten. Det här var helt enkelt hon. Men det kostade.
– Ja, jag blev mobbad, fick höra "fan vad ful du är". För mig var den här tiden bara ett enda stort svart hål, jag tänkte inte framåt alls, även om jag hade kompisar. Jag hatade verkligen skolan och förstår inte att de vuxna inte reagerade, de måste ju ha sett det, säger hon.
Men Rebecca var stark och vek sig inte även om det gjorde ont inombords. En smärta som hon burit med sig genom åren, men som hon lärt sig att hantera. Och hon kan också se att något gott kommit ur det även om hon inte önskar någon det hon utsattes för.
– Jag var tvungen att lära mig att läsa av folk, vilka jag kunde lita på. Det har gjort att jag idag kan omge mig med vänner som är genuina. Jag tvingades också tidigt att bestämma mig för vem jag skulle vara och sedan stå fast vid det. Jag har också haft nytta av det som en lärare sade till mig en gång, en lärare som verkligen såg mig: "Rebecca, välj dina strider".
Efter högstadiet vände dock livet uppåt. Rebecca började plugga på det individuella programmet på Bergska gymnasiet, fast besluten att betygen skulle upp.
– Jag blev så motiverad att plugga där, jag såg inte längre lärarna som mina fiender. Efter det året flyttade jag till Uppsala för att gå på gymnasiet, medie- och eventteknik. Där gick det så otroligt bra. Jag fick stipendium två gånger, säger hon.
Rebecca fick sedan jobb som videoproducent. Parallellt pluggade hon bland annat konst. Mest på skoj, säger hon, men snart stod hon där med en kandidatexamen, som inom kort utökas till en magisterexamen.
Det har lett in henne på spåret som guide, bland annat på Hovstaterna, som vårdar kulturarv knutna till hovet. Det innebär att hon guidar på slott. Utöver det jobbar hon som receptionist på ett hotell och på Göteborgs Auktionsverk.
Numera bor hon och pojkvännen Kristoffer i Kungsbacka. Det är helt enkelt mycket lugnare där än i Uppsala, konstaterar hon. Så får hon frågan vad hon tror att hon gör om tio år.
– Då hoppas jag att jag och Kristoffer har en hund. Barn? Kanske, men vi har eget hus, ett stenhus vid havet. Jag jobbar med föreläsningar inom konst och folkbildning. Jag har också skrivit en bok om lokalhistoria, det finns ju hur mycket som helst i Finspång. Jag har själv fastnat för brukshistorien, säger hon.
Rebecca utesluter inte att hon och Kristoffer till och med bor i Finspång.
– Om rätt jobb dyker upp så är det inte alls omöjligt, säger hon.