Hitta vatten är inte lika lätt som att gräva brunn
FINSPÅNG- Att gräva en brunn är som att sätta barn till världen. Livet och vattnet är ett, det hör ihop. Orden kommer från brunnsgrävaren Lidström i författaren Torgny Lindgrens berättelse "Vatten". Skådespelaren Stig Östman, Norrköping, presenterade på tisdagen berättelsen inför ett 70-tal medlemmar i Finspångs PRO.
"Vatten" handlar om det äkta paret Isak och Teresia i Kläppmyrliden i Västerbottens inland och deras försök att lokalisera vatten. År efter år år försöker de hitta en källåder, som håller dem med en välfylld vattenbrunn.
Stig Östman läste berättelsen på västerbottensdialekt. Han gestikulerade, höjde och sänkte rösten. Ömsom stod han upp, ömsom satt han på en gammal trästol.
Tiden går och vattnet låter vänta på sig. Isak gräver på det ena stället efter det andra, Teresia bär grus. Isak har gjort ett fint ok, som följer hennes figur, smiter åt kring Teresias axlar och lindrar bördan.
<b>Fåfängt</b>
Efter en tid får Isak hjälp av brunnsgrävaren Lidström. Han gräver djupare och djupare, men hittar bara torrgrus och pinnmo. Isak börjar tröttna och blir förbannad och Teresia säger:
- Han är stursk och högmodig, Lidström. För att finna vatten måste man vara ödmjuk som i kärlek.
När Lidström är nere på 42 fot hojtar Isak ner i gropen:
- Det är fåfängt. Nu får det vara.
- En fot eller några tum till, blir svaret.
Tre tum senare ryter Isak: Lidström!!!
Nu är de osams.
- Backen är min, jag avgör när vi slutar gräva.
- Jag är en fri människa. Jag gräver hur djupt jag vill, svarar Lidström.
<b>Raset</b>
Plötsligt kommer raset. Brunnen försvinner och Lidström får sin grav därnere, stående upprätt 45 fot ner i marken. Några veckor därefter förrättar prästen jordfästningen vid brunnen - en verklig jordfästning.
15 år efter denna tragiska episod hittar Isak och Teresia äntligen vatten. De formligen ligger på det. De har vatten till döddagar.
Hur det gick till när källådern påträffades tänker Folkbladet inte avslöja.
Så jobbar vi med nyheter