Nutid blir alltid historia och historien formar framtiden.
Tänk på det när du tar din morgonpromenad.
Om du har åkt utmed Vallonvägen en tidig morgon kan det hända att du har sett henne med egna ögon. Hon, den medelålders kvinnan som iklädd endast rosarutig morgonrock sakta går trottoaren fram, till synes helt ohämmat, med håret på ända, mitt i rusningstrafiken. Har hon inget hyfs? Strax bakom henne, i ett snöre, knatar en morgontrött liten svartvit hund med trasslig päls och tungan hängandes utanför. Den lilla hunden är gammal och nästan tandlös, ser knappt och hör bara i undantagsfall. Hunden har nosen i backen och kvinnan har näsan i dagens färska Folkblad. Jag tror att hon läser om valresultatet. En märklig syn är hon. Vilket folk det finns. Hon verkar ha tagit ortens slogan på allvar. I Finspång får en vara som en vill. Det är ingen som skiter i det. Om du går förbi hennes hus en söndagseftermiddag när hon har altandörren öppen kan du till och med höra henne klinka Ulf Lundell-melodier på ett nästan stämt piano.
Men just nu, den här morgonen, sätter sig hennes lilla hund, i nordsydlig riktning (det finns tydligen forskning på att hundar har koll på väderstrecken) precis utanför grindstolpen för att göra morgontoalett, när en av alla män i gul reflexväst går förbi. Den självgoda kvinnan säger hej och mannen stannar till.
– Di däringa reserna du gör te koncentrationslägren mä elever, di ä bra di. Dä ä bra att di får si mä egna ögen. Men en fattar ju inte hur dä kunde hände. Förintelsen alltså. Hur kunde männskerna tillåta´t? Di skulle sagt ifrån frå börja”.
Kvinnan i morgonrocken svarar att det var helt vanligt folk som under demokratiska val i Tyskland 1928, 1930 och 1932 successivt ökade sitt stöd till det nazistiska partiet.
– Jo jo, säger mannen, di kunde ju inte vete va som skulle hände ...
– Nä, men VI kan lära oss av historien, säger kvinnan och plockar upp hundskiten i en svart påse. Av bara farten får hon med tre fimpar, en använd snus och en renskrapad mosbricka också.
– Jo jo, dä skulle va intressant att följe mä på en sån där resa.
Kvinnan talar om att vuxna, som betalar själva, gärna får följa med, och att Finspångs första toleransresa för enbart vuxna går av stapeln i höst. Då far 25 lärare och andra intresserade till Auschwitz/Birkenau i Polen. Resan är redan fullbokad, upplyser hon, men anmälningar till nästa års vuxenresa som planeras gå i krigets spår i Bosnien går att göra.
Mannen gör förstås en intresseanmälan innan han skyndar vidare till jobbet. Kvinnan tar med sin lilla hund och går in och sätter på kaffe.
Om du också vill följa med till Bosnien 2015 är det lika bra att du preliminärbokar. Men det är inte självklart att du möter kvinnan i morgon bitti på Vallonvägen. Det är mera troligt att det är en man med hästsvans som står där vid grindstolpen med den lilla hunden. Det är kvinnans make. Han ser ungefär lika omedveten ut om modets svängningar, men han brukar i alla fall ha fått på sig ett par jeans innan han blandar sig med folk. Jag tror det går bra att säga till honom också.