Det var sent på tisdagskvällen den 22 april som sommarhemmet vid Stenviken utanför Norrmalmsområdet i Finspång brann ner till grunden.
Finspångsbon Arne Bard påpekar att huset varit så mycket mer än ett sommarviste.
– Det är ett av de klassiska torpen under Finspongsgodset som ännu kvarstod och en av de allra äldsta dokumenterade boplatserna i trakten. Med säkerhet bebott sedan 1665, hette då Skomakartorp eftersom det bodde en skomakare här, säger Arne Bard.
Han berättar att det in på 1700-talet tvistades inför Häradsrätten om torpet låg på Ramstorps eller Finspongs ägor, men att det blev fastställt att torpet tillhörde Finspong.
– Efter skomakaren, hans son båtkarl Lars Månsson, sedan dennes son Bengt Larsson, trädgårdsmästare vid Finspong. Efterträddes av sonen Lorentz Bengtsson, som antog namnet Sten, trädgårdsmästare, jägare och djurgårdsvaktare i Finspong, därav vägnamnet Djurgårdsvägen på Norrmalm. Från 1816 till 1850 Stens måg Petter Andersson, informerar Arne Bard.
Med hans utflyttning hade torpet varit i samma släkt i 185 år. Från 1850 till 1892 bodde hyttearbetare vid Finspongs stora masugn som Wetterstedt låtit bygga som var färdig 1826 efter sex års byggande. Den första av tre med två pipor, sedan tillkom samma vid Stavsjö och Lövstad bruk.
Från 1850 till 1871 bodde den kanske mest kända av alla gamla Finspongssläkter vid torpet.
– Härifrån kom syskonen Ekholm, Ekström, Lööf, Frida och Hulda "Måsse" samt "Vargen" och "Räven". De var barn till Anders Magnus ("Måsse") Johansson född 1836 i Stora Nybygget Hedsmedstorp och Anna Charlotta Persdotter ("Måsse-Lotta") född 1842 i Nybygget under gården Torpet. Lööfs son Allan (1912–2008) var känd revymakare och nöjeskung i Finspong, berättar Arne Bard.
Ekströms som John (1895–1973) blev kamrer på Metallverken och fick en position att vara kamrer för hela Metallkoncernen i Sverige.
– Han var även en av tre elever som skollärare Emil Fransson kallade "de tre vice männen" på grund av deras visade kunskaper i skolgången.
De andra var Karl Olsson "Kall-Olle" från Sjöstugan vid Sundet, som blev ingenjör och konstruktör på STAL och Axel Karlsson från Axsäterstorp som fick en chefsbefattning på Borggårds bruk och antog namnet Marions.
– Den siste torparen här var Per Johan Hansson som kom hit 1900 och avled 1920. Sedan blev det arbetarbostad av två bröder Strandell till 1947, sedan förhyrt som sommarnöje, från 1956 av Frälsningsarmén, som tidigare hade förhyrt Barnhällen.
Av de gamla Finspongstorpen fanns det bara tre kvar och efter branden återstår endast två.