"Att satsa lite extra på föreningarna i kommunen och att de blir platser dit folk söker sig är viktigt för mig", säger den nya fritidsutvecklaren.
Lizzie och hennes familj med maken Pär och barnen Oskar och Bille är i högsta grad på väg tillbaka till Finspång.
– I juni flyttar vi in i huset i Butbro. I de pandemitider som är nu känns det skönt att komma närmare nära och kära. Att kunna cykla till mormor känns guld värt, säger Lizzie när vi träffas vid Arena Grosvad.
Både Lizzie och Pär är uppväxta i Finspång. De träffades och blev kära i varandra innan de lämnade Finspång för studier och jobb.
– Vi har varit tillsammans i 15 år. De senaste två åren har vi bott i Malmö och dessförinnan bodde vi och jobbade många år i Stockholm. Nu har vi mellanlandat i Norrköping, berättar 34-åringen.
Den 1 februari tillträdde hon tjänsten som fritidsutvecklare på Finspångs kommun.
– Senast jobbade jag med internationella miljö- och utvecklingsfrågor. Ganska långt ifrån det här jobbet. Tack vare pandemin kom vi ned i varv i familjen och började fundera mer på vad vi faktiskt ville göra i livet. Då passade arbetet som fritidsutvecklare perfekt för mig, förklarar Lizzie.
Hur kommer Finspångsborna märka att du är ny fritidsutvecklare?
– Jag vet inte om det blir några jättestora förändringar. Mina föregångare har gjort riktigt bra jobb. Det har hänt mycket de senaste åren, inte minst när det gäller spontanidrott, ett bra exempel är skateparken. Det låter tråkigt, men en del av mitt jobb handlar om att förvalta det som finns och se till att det fungerar bra.
Vad brinner du för mest?
– Jag skulle vilja fokusera på föreningar. De är superviktiga som samhällsbyggare. Att satsa lite extra på föreningarna i kommunen och att de blir platser dit folk söker sig är viktigt för mig. Det vore kul att länka ihop det jag jobbar med mer med kultur, samhällsbyggnad och skola.
Finspångs kommun är känt – och ibland också prisat – för sitt fina friluftsliv.
– Det är så vi vill att våra barn ska växa upp. Det blir både professionellt och på ett personligt plan för mig, säger Lizzie med en tvååring och en femåring på hemmaplan.
Lizzie Örn Sagrelius på Arena Grosvad. Ett friluftsområde hon ska vara med och utveckla.
Hur är det då med den egna aktivitetsnivån?
– Haha. I unga år spelade jag basket i Fibas. Jag gillade det enormt mycket, trots att jag inte är så lång eller var speciellt duktig. Annars skulle jag vilja träna mer på gym och springa. Nu ser jag fram emot att kunna springa i de fina spåren i Finspångs friluftsområden.
Vad kan du göra för att aktivera fler tjejer i friluftsliv och idrott?
– En mycket viktig och svår fråga. Jag har pratat med discgolfkluben och de är engagerade och vill försöka få med fler tjejer. Det är inte många klubbar i Finspång som har ett ordentligt A-lag för yngre tjejer att se upp till. Då blir det också svårt att fortsätta när man kommer upp i tonåren. Lotorps damer är ett lysande undantag. Jämställdhet och integration är frågor som vi måste fokusera på om vi vill ha ett hållbart samhälle.
När vi sitter vid läktaren på Arena Grosvad slås man av vilket makalöst friluftsområde Finspångsborna har i direkt närhet av vardagen. Här samsas bland annat fotboll, bandy, ishockey, innebandy, friidrott, terränglöpning, utegym, bågskytte, simning, längdskidor, discgolf och tennis.
– När jag bodde här i unga år tänkte jag inte så. Nu ser jag det med helt andra ögon. Det är häftigt med Finspång att det finns så mycket att göra på ett ändå begränsat område, säger Lizzie Örn Sagrelius.