Niklas Kilenstam jobbar med sin stora passion att konstruera och renovera trummor.
Niklas Kilenstam har en stor passion för ljud – och inte minst trummor.
– Det jag inte vet om trummor och trumbyggande är inte värt att veta. Alla i branschen vet vem jag är, förklarar han utan att darra på rösten.
I samma fastighet som Niklas bor med sin fru Annette och dotter Elin, har han en verkstad i källaren.
– Det passar mig perfekt. Jag är vicevärd i bostadsrättsföreningen, sköter marktjänsten hemma och kan jobba här i verkstaden, säger 56-åringen från Skåne.
Som tvååring hade Niklas svårt att sitta still och "trummade" på det mesta som kom i hans väg.
– I skolan slog jag med händerna på mina ben när jag blev rastlös, vilket var ofta. Jag är döv på vänster öra sedan födseln, så mina föräldrar ville inte att jag skulle hålla på med musik. I smyg köpte jag ett trumset för egna pengar när jag var tolv år.
Låter svårt att hålla trumspelande hemligt?
– Haha. Ja, men det gick rätt bra. När jag väl var igång kunde ingen stoppa mig.
I början lirade Niklas själv trummor i olika band. 1994 kom en vändning.
– Jag skulle byta skinn på mitt trumset som jag hade haft sedan 1986. När jag tog bort kromplåten som höll trumskinnet på plats sa det bara "kling" och allting pajade. Jag lyckades laga allting och det spred sig i musikkretsar. På den vägen är det.
Varifrån Niklas har fått sin händighet har han svar på.
– Min farfarsfar byggde båtar, min farfar var stadsarkitekt i Göteborg under decennier och min far byggde också båtar helt själv.
Niklas Kilenstam har renoverat trummorna till Darins trummis Rasmus Söderling. Darin och hans band är just nu ute på turné.
Förutom att konstruera trummor från grunden, renoverar Niklas trummor för att få fram ännu bättre ljud.
– Just nu är Darin ute på turné. Han har en trummis i sitt band som heter Rasmus Söderling. Jag har hjälpt honom att få fram det ljud han vill ha. Jag gjorde om det mesta på hans trumset, klätt om trummorna och fixat kanterna. Rasmus blev supernöjd.
Vi byter fastighet och går in i en annan källare och ett annat rum. Där på golvet har Niklas monterat en platta med sandpapper. Han trycker en rund träskapelse, som senare ska bli en trumma, mot sandpappret och vrider den runt, varv efter varv.
– Det är för att slipa till kanterna. Jag gör i princip allting för hand och använder inga maskiner.
En del av alla trummor som finns i Niklas verkstad.
Niklas snurrar den blivande trumman varv efter varv på sandpappret för att få till fina kanter.
Vad är det svåraste med att få fram rätt trumljud?
– När kunden och jag kommit överens om ett bygge och vilken inriktning hen vill ha kan man bara byta trumskinn, tjockt eller tunt. Inriktningen på en trumma innebär – träslag, tjocklek på stommen, kanter och djup. Ju tjockare stomme desto högre grundpitch och volym. Så det svåraste är att få kunden att förstå dessa "nyanser" som spelar de största rollerna i hur en trumma kommer låta.
Kan du leva på trumbyggandet?
– Nej, egentligen inte. Jag har hållit på med det här i snart 30 år och har en enskild firma. Men det är tur att min hustru har ett arbete. Jag har mycket jobb, men det är inte för pengarna jag gör det, säger Niklas.
"Det är som terapi för mig, här är jag i min egen värld", berättar Niklas om timmarna i trumverkstaden.
Men du får göra det du vill?
– Ja, det är värt allt. Jag blir lugn när jag håller på i verkstaden och löser andra problem när jag är här. Det är som terapi för mig, här är jag i min egen värld, berättar Niklas.
Förutom trummor bygger Niklas även förstärkare.
– Det blev lite mycket med trummorna ett tag, så jag behövde något annat att syssla med. Förstärkarna är också byggda i trä, men jag har en kompis som tar hand om det tekniska med lödningen.