Undersköterska Karin Kratz och vårdenhetschef Erika Thorsell i ett av patientrummen. Bakom dem är tavlan med schema och annan viktig information till patienten och personalen.
I drygt ett år har den rehabmedicinska avdelningen på Vårdcentrum varit öppen. Under tiden har de skruvat på upplägget för att komma dit de vill – och nå rätt patientgrupp. Det är personer med olika neurologiska skador eller sjukdomar som är medicinskt stabila som verksamheten riktar sig till.
– Många har hjärn- eller ryggmärgsskador, säger vårdenhetschef Erika Thorsell.
Det finns sex öppna vårdplatser och alla har sitt eget rum. Vistelsen inleds med två veckors bedömningsperiod, sedan beslutas hur länge patienten ska vara kvar. Målen som tas fram bygger på vad patienten vill klara av hemma.
– Vårdtiden på sjukhus är ofta kort, här är den lång, säger Tomas Gilliot, verksamhetschef för Rehab Finspång.
Snittiden här ligger på fyra till sex veckor. Och några patienter har återkommit efter en period.
Catarina Moberg har MS. Veckorna på Vårdcentrum är viktiga för henne. "Det ger massor."
MS-sjuka Catarina Moberg från Finspång är en av patienterna som är inskriven när vi är på besök. Hon har varit här i fyra veckor och har en vecka kvar.
– Det ger massor. Den kontinuerliga träningen har gett mig väldiga förbättringar. Det finns bra träningsredskap och personalen är jättebra, säger hon.
Det hon saknar här är en bassäng. Hon har precis som när hon är hemma fått åka iväg för att bada med Neuroförbundet. De besöken har lagts in i hennes schema.
– Maten är den enda nackdelen här. Det är samma mat som alla andra sjukhuspatienter får och den är inte anpassad för träning, säger hon.
Karin Kratz ger taktil massage som lindrar stress, ångest och oro. När spänningarna släpper händer det att patienter börjar gråta. "Då gäller det att vara med och fånga upp det."
Det är två konditionsträningspass varje dag. Efter eftermiddagspasset är det avslappning. För den som behöver finns då möjlighet till taktil massage.
Undersköterska Karin Kratz visar hur det går till. Sittande eller liggande får patienten lugn och mjuk massage för att komma ned i varv samt minska ångest och oro.
– När spänningarna släpper händer det att personer börjar gråta hejdlöst, då gäller det att vara med och fånga upp det, säger hon.
Alla inlagda har ett eget rum. Här finns en whiteboard, som är viktig för både patient och personal. Här står det individuella schemat och vem i personalen som har hand om vad.
– Vi uppmuntrar till permission på helgerna, dels för att de ska få träna och hitta lösningar i sin hemmiljö men också för att vi ser hur mycket det betyder att komma hem. De kommer tillbaka taggade på att fortsätta sin träning, säger Erika Thorsell.
Under pandemin fungerade inte det. Risken att någon skulle dra med sig smitta gjorde att de som var inlagda fick tillbringa hela tiden här, utan att träffa anhöriga. Det fick flera patienter att tacka nej.
"Vi är först med det här och får studiebesök från olika sjukhus som vill ta del av vårt arbetssätt", säger Carola Skogwik, verksamhetschef för Närvårdskliniken.
Den rehabmedicinska avdelningen samarbetar med rehabmedicin på US och det är där bedömningen görs om Vårdcentrum är rätt plats för patienten. Det finns en väntelista som helst inte ska stiga över tio namn.
– Det gäller att ha rätt patient på rätt plats, säger Erika Thorsell.
Just det här upplägget är unikt, menar Carola Skogwik, verksamhetschef på Närvårdskliniken på Vårdcentrum.
– Vi är först med det här och får studiebesök från olika sjukhus som vill ta del av vårt arbetssätt.
Eva-Karin Heintze visar ugnen i rehabköket vars lucka fälls in under ugnen, för att underlätta för personer i rullstol.
Här finns tillgång till rehabkök med höj- och sänkbar arbetsbänk och en ugnslucka som fälls in under ugnen så det går att komma nära med rullstol. På en stor skärm går det att få upp recept och bildstöd finns för den som behöver.
– För en del är det helt oöverstigligt att koka kaffe, då får de komma hit och öva på det, säger Eva-Karin Heintze.
Hon ska snart hämta en av patienterna som ska få hjälpa till att göra sallad till lunchen, så de får det som komplement till de kokta grönsakerna som serveras.
– Köksaktivitet är jätteviktigt. Det och att sköta badrumsaktiviteter själv betyder mycket, säger Tomas Gilliot.
En del får gå och handla med personal. Efter en stroke kan det vara en utmaning med alla intryck som det innebär.
– Vi är med och hjälper till om det behövs, men det är mycket händerna på ryggen för oss. Vi ska inte hjälpa till mer än nödvändigt, säger Eva-Karin Heintze.
I rehabträdgården finns chans till bollträning och odling.
I rehabträdgården finns möjlighet till aktiviteter utomhus. Här finns ett par odlingslådor, i den ena växer rabarber som det ska bli paj av.
När patienten skrivs ut är förhoppningen att hen hittat nya strategier för att känna sig mer självständig. Med sig får de också redskap för att fortsätta träningen.
– Det är häftigt med dem som kommer hit i rullstol och går härifrån. Tårarna rinner både på oss och patienter, säger Eva-Karin Heintze.