Vi möts i dörren. Sambon och den ettåriga dottern går ut för en promenad medan Patrik stökar runt i köket. Det vankas barnkalas och det blir en kontrast till Patriks berättelser om nattklubbsliv och sin del i Hoffmaestros framgång. En kontrast men inte en motsats, för Patrik glider smidigt mellan rollerna när äldsta dottern ber om hjälp med kalaspyntandet.
– Varken mamma eller pappa hade något större musikintresse så det måste ha kommit någon annanstans ifrån. Men jag vet att 1984, då jag var 11 år, då slog det till ordentligt. Klockan 08:05 varje lördag satt jag bänkad framför Gomorron Sverige i villan i Viggestorp för att se veckans musikvideo.
Det var då som det började, både för Patrik och för populärkulturen i de svenska etermedierna. 1984 var det även dags för ett nytt radioprogram: Trackslistan. Till skillnad från Svensktoppen tillät man musik från hela världen.
– Det förändrade mitt liv totalt. Men det fanns ett problem. Jag orienterade nämligen mycket på den tiden och tävlingarna var oftast just på lördagar när programmet sändes. Det satte stor press på min otekniska mamma som fick den otacksamma uppgiften att spela in det, berättar Patrik.
Musikintresset satte fart ordentligt och den gräsallergiska unga Patrik Persson åkte runt till grannarna för att rödögd klippa gräsmattor och på så sätt få ihop pengar som han sedan kunde köpa skivor för.
Som tonåring förklarade Patrik för en vän att han inte skulle bli nöjd med sitt liv innan han hade ägt en skivaffär, en nattklubb och en radiostation. Skivaffären hamnade i fokus först. Först som anställd på "Musikanten" innan Patrik startade upp Skivbörsen på Östermalm.
– Det var nervöst men ett lyckorus över att vara själv. Och jag slet hårt. Eftersom jag inte ville belasta skivaffären med att ta ut lön så levde jag på att dj:a flera kvällar i veckan. Jag var i affären mellan klockan 10 och 18 och sedan på olika nattklubbar mellan klockan 20 och 03. Dagen efter var det bara att gå upp och jobba igen.
Ditt namn, dj Grävling, var kommer det ifrån egentligen?– Haha, ja. Några tjejer hade hört ett ljud i skogen på en klassresa. Jag sprang iväg för att kolla och när någon annan pekade på kullen som de hade hört ljudet ifrån och sa "det var en grävling" så kom jag precis fram över krönet.
Smeknamnet blev sedan officiellt när en av klasskamraterna skrev en artikel i Folkbladet och döpte Patrik, som inte hade något dj-namn, till dj Grävling.
2004 tröttnade Patrik på Finspång. Han sålde Skivbörsen och bestämde sig för att ta sig längre ut i världen. Men inte allt för långt. Flytten gick till Norrköping och efter att ha drivit Guskelov ett par år blev Patrik erbjuden ett jobb på Hugo. Då var Hugo mest ett café med minigolfbanor men Patrik, som i flytten till det lite mer internationella Norrköping bytt dj-namn från Grävling till Badger, fick fria händer och började bygga upp den pop- och rockscen som Hugo sedan blev kända för.
– Jag vet vad musik handlar om och jag är väldigt bra på att förutspå vad det är som kommer att bli hits. I många år har folk skickat ny musik till mig och jag vet att det är flera artister där ute som inte hade slagit igenom vid det tillfället de gjorde om det inte vore för mig och att jag spelade det jag tyckte var bra från okända artister.
Jasså, vilka då?– Till exempel Ansiktet, Niello och i viss mån även Hoffmaestro, säger Patrik och förklarar att många från svensk musikradio ofta besökte Hugo för att höra ny musik.
Efter några år med högt tempo kom dock bakslaget. Det hade hunnit bli höst 2010 när Patriks kropp tillslut sa ifrån.
– Det sa bara pang. Jag satt på jobbet en dag och såg inte vad det stod på pappren framför mig på bordet, berättar Patrik.
Det tog ett halvår på hemmaplan innan Patrik orkade komma tillbaka till jobbet, men då bara på deltid.
– Jag fick bestämma själv vad jag ville göra och jag hade tidigare spanat lite på musikquiz. Jag hade testat några andras men alltid tyckt att de inte riktigt höll måttet, berättar Patrik.
I juli 2011 höll han i det första musikquizet, som han insåg efteråt var alldeles för svårt, och 27 lag kom. Svårigheten till trots började folk bli nyfikna och till den tredje veckan hade antalet lag fördubblats. Det som bara skulle vara ett sommarprojekt för Patrik att ta sig tillbaka till arbetslivet med blev ett heltidsprojekt och på hösten startade han även musikquiz i Finspång.
– Folk sa till mig att jag var knäpp att det "inte skulle fungera här" men det är precis sådant som alltid har sporrat mig.
Patrik upptäckte att kärleken för Finspång hade växt sig starkare igen och 2014 köpte han sitt barndomshem i Viggestorp. Han köpte även in sig i Hugo Finspång och återkomsten var ett faktum.
– Finspång är Finspång. Det är verkligen en berg-och-dalbana att driva företag här. Man kan göra en väldigt lyckad konsert ena veckan med något halvokänt band och nästa gång bokar man något jättestort som knappt någon kommer på. Man vet liksom inte vart man har finspångarna. Men det är väl också kanske charmen.
Och den där radiostationen då? Patrik sa ju att han aldrig skulle bli nöjd utan sin skivaffär, nattklubb och radiostation.
– Haha, nej att äga en station blir det nog inget med. Men drömmen vore ju att få jobba med ett musikprogram och den tanken lever så klart vidare. Kanske att få ta över efter Anders Eldeman i Melodikrysset...