Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Han tar av sig hjälmen för gott

REJMYRE
Nils-Eric Cederulf slutar i Rejmyre deltidsbrandkår efter 32 år
Han har gjort sitt sista jourpass på deltidsbrandkåren i Rejmyre. Efter 32 år i brandmannaoverallen tycker Nils-Eric Cederulf att det känns skönt att sluta.
- Mycket roligt har det varit under åren, men också jobbiga saker, säger han.

Nu är det slut. Nils-Eric Cederulf har lagt hjälmen på hyllan. 
FOTO: TITTI OLOVSSON

Nu är det slut. Nils-Eric Cederulf har lagt hjälmen på hyllan. FOTO: TITTI OLOVSSON

Foto:

Finspång2003-06-17 00:00
Nils-Eric Cederulf har varit med om Rejmyres blomstringsperiod såväl som dess nedgångsperiod. När han flyttade till Rejmyre från Lotorp, där han föddes för 60 år sedan, var arbetslöshet ett okänt begrepp på orten.
- Jag flyttade hit 1966. Alla hade jobb, varenda en, säger han. Nu är det annorlunda. 300 arbetstillfällen har försvunnit från Rejmyre.

<b>Extraknäck</b>
Själv arbetade Nils-Eric på ett metallföretag nästan lika länge som var brandman. Han blev av med jobbet när företaget gick i konkurs. Vid sidan av har han byggt upp en verksamhet som återförsäljare av olja och el. Det har han hållit på med i 30 år och det tänker han fortsätta med.
För ett par veckor sedan fyllde han 60, men det är inte åldern som gör att han slutar på brandkåren.
- Man kan hålla på till 70 numera om man vill, säger han.
Men 32 år räcker. Han sticker inte under stol med att det är en befrielse att sluta. Året runt-jourerna var tredje vecka tar ut sin rätt.
- Det är skönt att bli av med fotbojan, skämtar han.
Nils-Eric är en glad person, som gärna berättar om skämt och skoj brandkillarna emellan. Som till exempel den gången hans grupp var ute på en utryckning som blev långvarig.

<b>Kaffe i skogen</b>
De skulle få en slang utbytt från stationen i Finspång och passade på att be om litet kaffe samtidigt.
- Och visst fick vi kaffe. Ett paket! Galningarna, som om vi skulle kunna koka kaffe ute på jobb. Sen tog de fram termosen också.
Nils-Eric skrattar vid minnet.
Alla minnen är dock inte sådana man skrattar åt.
- När människor dör i bränder eller olyckor, då mår man inte väl. Det är jobbigt. Men någon måste ju göra jobbet.

<b>Störtade</b>
Ett minne av det mer udda slaget, är Viggenplanet som störtade.
- Piloten hade fått motorproblem. När det blev värre hoppade han och planet damp i backen. När vi åkte ut på larmet träffade vi på honom stående vid vägkanten.
Ingen människa kom till skada. Inte heller blev det någon större brand av det hela. Planet hade nämligen fallit ned i en mosse. Och F 13 kom dit och bjöd på ärtsoppa.
Nils-Eric klipper han inte helt banden med kåren. Han tänker fortfarande vara medlem i deltidskårens kamratförening. Ett av föreningens programpunkter är den årliga sillfesten.
Några problem att fylla sin tid får nog inte Nils-Eric. Förutom sitt extraknäck så ägnar han sig gärna åt många och långa cykelturer.
- Det är så fint här, säger han med eftertryck. Naturen är det bästa vi har.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om