- Vår officiella ståndpunkt finns i den utredning som skolstyrelsen sammanställt. Där fick vi kritik kring utbildningen i sig. När det kom till mobbning kom de fram till att det inte förelåg något problem, säger förra rektorn på Nyhemsskolan, Marianne Antonson.
Stack inte ut
Hon mötte Andreas när han började årskurs sju och fram till dess han slutade i årskurs åtta. Själv uppmärksammade hon inte att han avvek på något sätt från övriga elever på skolan.
- Nej jag tycker inte han stack ut ur mängden. Hade skolan tidigt misstänkt att något var fel, hade vi satt in åtgärder för att hjälpa till, säger hon.
Att Andreas på eget initiativ ska ha besökt skolan efter att han slutat där, stärkte Marianne Antonsons känsla av att inget var fel.
- Om skolan var så dålig och han mådde så dåligt här, då skulle han nog inte glatt komma tillbaka och hälsa på, säger hon.
Socialt beteende
Men det beteendet är normalt hos personer med just det syndromet som Andreas till sist diagnostiserades med.
- Den som har Willams syndrom är väldigt positiv och utåtriktad. Men man har ett naivt sätt som kan ställa till problem, säger Ylva Arnhof, ordförande i Williams syndromförening i Sverige.
Hon menar att personer med williams inte har förmåga att skilja på vem som är snäll eller elak. Syndromet beror på att en del av sjunde kromosomparet är borta. Det i sig kan göra det svårt att se vem som lider av syndromet.
- Är en liten bit borta får du mindre symptom. Eftersom personer med williams innehar stora ordförråd men har liten ordförståelse, får många bilden av att man inte har något problem alls, säger hon.
Ylva Arnhof syftar då på möten med ytliga bekanta eller folk man träffar första gången. När det kommer till skolan är hon tydlig.
- Det är väldigt märkligt att man under så många år inte upptäckt att något inte stod rätt till. Även om man inte har kunskap om just williams syndrom måste man ha märkt av något hos barnet, säger hon.
På gott och ont
Det räcker med ett enkelt blodprov för att hitta williams. Men eftersom syndromet är relativt okänt är det lätt att missa även om man vet att något inte stämmer.
- Tar man blodprovet och tittar på just det sjunde kromosomparet, ser man förändringen, säger Anita Arnhof.
Hon vill ändå se något positivt med att inte bli diagnostiserad för tidigt.
- Alla barn ska få hjälp oavsett om de har en diagnos eller inte. Ibland är man lite för snabb att skriva in barn med diagnoser i särskola. Då stänger man en hel del dörrar för dem i framtiden, säger hon.
Även Andreas mamma kan se något bra i det hela.
- Tack vare min anmälan har det blivit förändringar när det gäller utbildningen på Nyhemsskolan. Men vad hjälper det när min Andreas fick stå ut med mobbning under så många år, säger hon
Fotnot: Andreas heter egentligen något annat.