Under en väldigt lång tid var karriären något som stod högt upp på listan för Tony Oldenburg. Jobbet var också anledningen till varför han lämnade barndomsstaden Västerås och flyttade runt bland olika storstäder i Sverige.
– Efter lumpen så fortsatte jag som yrkesofficer. Och efter det militära livet har jag jobbat som chef i olika konstellationer. Sista tjänsten var som länschef för folkuniversitetet i Östergötland, säger Tony.
Det var där han jobbade när han och sambon Anna blev ett par 2012. Då bodde Anna i Finspång och Tony i Linköping.
– Ärligt talat så höll jag nog på att bränna ut mig. Att jobba så väldigt hårt och mycket höll på att ta kål på mig. Då var jag så mentalt trött på jobbet att det även hade en inverkan på min relation och det var inte något som jag ville. Jag var nästan 45 år och kände att det inte kan vara så hela livet. Så jag sa upp mig och flyttade till Anna i Finspång, berättar Tony.
För Tony väntade arbetslösheten i Finspång. Och vännerna som känt honom under åren han satsat på sin karriär blev förvånade.
– De frågade om det var så att jag hade en miljon sparad på banken men det var ju inget jag hade. Jag kände bara att just det jobbet inte var rätt. Och det var också väldigt påfrestande för Anna att hela tiden behöva åka mellan Linköping och Finspång när vi skulle ses, eftersom jag jobbade mycket och var allergisk mot katten som hon hade hemma. Jag hade kunnat säga upp mig och skaffa något annat i Linköping, men jag kände att jag verkligen ville satsa på vår relation.
Takvåningen, squashmatcherna och de många after worksen med vännerna i Linköpings innerstad fick bli något för dåtiden. När Tony flyttade in hos Anna tillbringade han istället mycket tid på en moped med kameran över axeln.
– Det var mitt sätt att lära känna Finspång, åka ut och fota. Och jag upptäckte hur väldigt fint det faktiskt är här. Jag hade ju varit i Finspång tidigare men då hade jag inte blivit imponerad. Den där fula rondellen som är det första man möter, skrattar Tony och berättar att hans sambo tillrättavisade honom när han kallade Finspångs centrum för "stan" - eftersom det är namnet på Norrköping.
Fotografering har under lång tid varit ett stort intresse för Tony men det var när han klev in i arbetslösheten som han kunde utveckla det än mer. Idag har han en egen studio på Kalkugnsvägen.
– Jag ser det egentligen fortfarande bara som ett fritidsintresse och jag kan verkligen bli förvånad ibland när det kommer förfrågan från reklambyråer, "hur gick det till" liksom? Men jag har ett annat heltidsjobb och det är jag väldigt glad för. Det är svårt att kunna leva på att bara vara fotograf, säger Tony.
Finns det någon tanke på att försöka tjäna mer pengar på fotograferandet och en dag kanske ha det som huvudsyssla?
– Just nu handlar det mer om flowet, "det blir vad det blir". Tidigare har jag alltid haft min stege att gå efter – i militären så är det kapten, major och överste. Och sedan blev det att gå från chef till att bli ännu högre chef. Nu strävar jag inte längre efter det utan det är flowet som får ta mig vidare. Och inte på något flummigt sätt där jag bara hoppas på en vinstlott utan mer att jag följer med dit processerna tar mig. Som att jag har gått från att fota privatpersoner till att jobba mer med företag. Sedan jag flyttade till Finspång handlar det mer om att utveckla mig själv än att klättra i min karriär.